ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Vad ortorexi är (och inte är) - svar till Jonas Colting

Kategori: Allmänt

Detta blogginlägg är skrivet som ett öppet svar till Jonas Colting angående hans blogginlägg om ortorexi. Colting verkar inte förstå att ortorexi är ett allvarligt samhällsproblem utan hävdar att sjukdomen är ett påhitt av lata och avundsjuka människor som tycker att andra tränar för mycket och äter för ”nyttigt”.
 
Jag blev både ledsen och arg när jag läste hans tanklösa inlägg och ännu mer ledsen blev jag när jag läste vidare i bloggen som i stort sett personifierar hälsohetsen. Bloggägaren spyr galla över ”fredagsmysarna” och verkar i princip tro att det bästa är att träna sju dagar i veckan och att återhämtning är överskattat. Han tycker också att det är helt i sin ordning att ha dåligt samvete för ett uteblivet träningspass. (Dessa uttalanden finns svart på vitt att hitta i hans inlägg eller i kommentarsfälten.)
 
Som ni förstår så är Coltings livsåskådning raka motsatsen till min då jag ju brinner för återhämtning och vill få dem som tränar mycket att börja prioritera sin återhämtning för att förebygga skador, få ut så mycket som möjligt av sin träning och må bra i allmänhet. Detta motverkar Colting aktivt med sin blogg.
 
Jag har tidigare skrivit om träning, att gapet mellan dem som tränar mycket och dem som inte tränar alls ökar allt mer. Detta verkar inte Colting heller förstå. Det hans blogg gör är troligtvis endast att ge hälsohetsare och ortorektiker mer vatten på sina kvarnar. De som är inaktiva kommer förmodligen inte att bli så peppade att börja, eller så börjar de…och slutar de som hälsohetsare eller ortorektiker de med?
 
Missförstå mig nu inte, för jag vill verkligen inget hellre än att de som är inaktiva skall få hjälp komma igång med anpassad träning (jag är sjukgymnast/fysioterapeut och det är en stor del av mitt arbete). Övervikt/fetma och inaktivitet är stora samhällsproblem som jag ser allvarligt på och jag möter dagligen människor med sjukdomar och problem relaterade till detta. Jag tror på att lägga grunden för hållbara tränings- och motionsvanor, inte överträning och ätstörningar. Därför blir det för mig så enormt fel med träningen som präglas av ångest, dåligt samvete och ytliga ideal.
 
Pust.
 
Det Colting tyvärr har rätt i är att ortorexi är ett diffust begrepp utan tydlig definition. Jag skall därför försöka göra mitt bästa att förklara min syn på vad ortorexi är (och inte är).
 
Vad ortorexi är:

- En besatthet av att leva ”hälsosamt” som leder till raka motsatsen.

- Att träna överdrivet mycket och ändå få en stark ångest om ett planerat träningspass ställs in (även om träningen vanligen utförs tre gånger om dagen sju gånger i veckan). 

- Att överdrivet planera sin kost och få en stark ångest av att äta något oplanerat eller ”onyttigt”.

- Att endast välja ”nyttiga” livsmedel och/eller äta för liten mängd och därmed ge kroppen otillräckligt med energi.

- Ett tillstånd som leder till att den drabbade mår både fysiskt och psykiskt dåligt (överbelastningsskador, överträning, ångesttillstånd, depression etc).

- Ett tillstånd som inkräktar på sociala aktiviteter (svårigheter att äta ute eller hemma hos andra pga rädsla för ”dålig” mat, nekar till att träffa vänner för att det stjäl tid från träning, för trött av för mycket träning för att orka vara social etc.)

Vad ortorexi inte är:

- Att leva hälsosamt.

- Att äta ”nyttigt”.

- Att träna mycket.

- Att vilja trivas med sig själv.

- Att göra medvetna val.

- Att vara lycklig.

Fotnot: vad ”nyttigt” eller ”onyttigt” är verkar alla ha en egen uppfattning om, därav orden inom citationstecken.

 
Kommentera inlägget här: