ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Givande möten

Kategori: Allmänt, Personligt, Återhämtning

De flesta patienter som jag träffar på mottagningen söker hjälp för någon form av "krämpa" som exempelvis ryggsmärta eller ont i knäna. Inte sällan händer det dock att det i anamnesen framkommer att patienten även har problem som är stressrelaterade eller att problemet hen söker för i grunden verkar vara kopplat till stress.
 
Idag har jag åter diskuterat träning, stress, sömn och återhämtning med en patient. Så otroligt givande att få jobba med dem som är öppna för livsstilsförändringar. Det gör mig glad att träffa dem som vill stressa mindre och må bättre. Inte sällan är det svårt att komma till rätta med karusellen av brist på sömn, alldeles för mycket stress och för lite (eller för mycket) fysisk aktivitet - men det går!
 
Har ett stort intresse för den här sortens problem, som ni vet och dagens patientmöte och liknande får mig att vilja lära mig så mycket mer. Spännande!

KOMMENTARER:

  • Lorena säger:
    2014-08-06 | 21:27:26

    Underbart!

    Det var min sjukgymnast som räddade mitt liv, om inte han hade fortsatt stötta mig när ingen annan gjorde det, gett akupunktur, massage och värmande ord när jag var ett utmattat, anorektiskt vrak, ringt landstingschefen och vädjat att jag skulle få vård på MHE-kliniken den där gången för sex år sedan, då hade jag varit död.

    (läkaren på psykiatrin hävdade att jag var frisk och kunde jobba på som vanligt, att jag bara var "lat" vägrade sjukskriva, hade vid den tidpunkten närapå ensiffrigt BMI och svår utmattningsdepression).

    Få förstår och värnar samspelet mellan kropp och själ som ert förträffliga skrå :D

    Svar: Fint att du känner att du har fått hjälp på vägen av en sjukgymnast, det gör mig jätteglad och inspirerad att veta att det går att göra nytta. Hemskt att du blev så illa bemött av psykiatrin :-( helt vansinnigt! Fattar inte att det är så svårt att ta ätstörningar på allvar.
    Johanna

  • Liselotte säger:
    2014-08-08 | 21:15:23
    Bloggadress: http://liselotte.livskick.nu

    Det här behöver vi alla påminnas om: att det faktiskt finns människor som jobbar med vård som faktiskt tar sig tid att se HELA människan!

    Jag tror visserligen att de flesta har den intentionen när de startar sin bana, men att den alldeles för lätt försvinner i tids- och pengabristen som råder på många ställen.

    Härligt att både höra din sida och Lorenas positiva upplevelse ovan! (det är tyvärr vanligare att höra den negativa delen av hennes historia...)

    Och så fint att hittat sitt "kall"! //hon som fortfarande undrar vad hon ska bli när hon blir stor

    Svar: Jag har på många sätt världens bästa jobb, det sticker jag inte under stol med. Det där med produktionskrav och tid/pengabrist tampas vi dock tyvärr ständigt med - det är liksom så vården funkar. Jag tycker ändå att jag känner hopp inför framtiden, håller tummarna för att jag fortfarande kommer att vara nyfiken och engagerad som idag. Det fina med yrket är bland annat att man liksom inte blir "klar", det finns alltid mer att lära. Samtidigt kan just det kännas rätt tufft när man, som jag, inte har jobbat med detta i så många år ;-)
    Johanna

  • Lorena säger:
    2014-08-09 | 22:31:18

    Ni är bäst, för ni tänker multidimensionellt. Ni jobbar med människor. Människor har till skillnad från t ex maskiner många komplexa dimensioner.

    Win!

    Svar: Tack och lov för att jag jobbar med människor, jag har väldigt dålig inverkan på tekniska anordningar ;-)
    Johanna

  • Scared säger:
    2014-09-10 | 11:29:31
    Bloggadress: http://scared.blogg.se/

    Blir glad när jag hör att du ser förbi den fysiska smärtan. Det behövs fler inom sjukvården som ser!

    Svar: Tack. Och jag håller helt med dig.
    Johanna

Kommentera inlägget här: