Hetsigt kring mat och ätande
Kategori: Allmänt
Jag är fullkomligt allergisk mot när någon har åsikter om eller ifrågasätter vad jag äter. Jag tycker att det är förbannat ohyfsat. Den enda sortens kommentarer som jag egentligen tycker är ok är väl typ "det där ser gott ut" eller " vilken fin färg på paprikan". Kommentarer om mängd, nyttighet/onyttighet gör mig vansinnig.
För även om jag själv avskyr exempelvis LCHF så skulle jag aldrig drömma om att sticka ner näsan i någon annans matlåda och yttra något i stil med "var har du kolhydraterna då??" eller "det är inte så bra att äta sådär, det är bättre att du..." osv.
Det finns en hets kring mat och ätande som jag upplever nu är värre än någonsin. Kvällstidningarna fullkomligt spottar ur sig bantningstips och rapporter om den falnande folkhälsan. TJAAAAAAAAT. Och som grädde på moset (höhö) så föds det en ny trendig diet så gott som varje vecka. Det är liksom okej och nästintill förväntas av en att ha åsikter om mat. Och det ska bloggas och instagrammas om vartenda mål. Och maten skall ständigt tillskrivas etiketter som "nyttigt" eller "onyttigt" eller "bra" eller "skräp". Mathetsen och skitnödigheten kring mat lyser igenom så enormt tydligt.
Personligen tycker jag att det är jobbigt att behöva försvara varför jag gör si eller så. Jag har faktiskt ingen redovisningsplikt. Och jag vill uppmana till att sköta sig själv och skita i vad andra när det gäller mat och ätande. Det är bara stressande att lägga sig i vad andra gör, jag lovar.
Du får göra som DU vill. Det är helt okej att äta godis varje dag, aldrig, eller bara ibland. Är du en vuxen människa så väljer du själv hur du vill ha det. Det finns rekommendationer som man kan följa eller så gör man vad man själv känner för. Det är helt okej att bara äta avokado med brunsås om man tror sig må bra av det. Det är helt okej att hitta sin egen matväg och du ska kunna äta precis när/var/vad/hur du vill utan att någon ifrågasätter dig.
Det som däremot INTE är okej är att påtvinga andra sin egen matfilosofi (jämför religion, politisk tillhörighet etc).
Om man misstänker att någon har en ätstörning så är det kanske frestande att kommentera. Men vuxna med ätstörningar är fortfarande vuxna människor. Och jag tror inte att de blir friska för att någon kommenterar deras matlåda. Om man genuint bryr sig är det förmodligen bättre att fråga hur personen i fråga har det egentligen och om det är något man kan göra för att hjälpa till. När det gäller barn och omyndiga unga med ätstörningar krävs det såklart att de vuxna lägger sig i maten och ätandet - på ett vettigt sätt.
Det här var några av mina åsikter i ämnet. Vad tycker du?
Random matbild från semester i Rom. Helt utan värdering. Det är ett mål mat helt enkelt.
