ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Delar av mitt Fäjsbuck-flöde alltså... Har kommit på att det är bättre att skratta än att gråta åt eländet. Det är rent tragikomiskt hur en del orkar med att så flitigt redovisa sin träning, sitt ätande och sin allmänna "duktighet". Fy fan vad jobbigt, tänker jag. Stackars den samtida människan som gör saker för att kunna posta dem på sociala medier, istället för att göra dem för sin egen skull.