ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Självbevarelse

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt

När jag slutar följa någon på Facebook eller Instagram så är det för att hen skriver eller lägger upp sådant som får mig att må dåligt. Det händer därmed ibland att jag avföljer personer för att jag upplever att de hälsohetsar. När en person tenderar att redovisa varje utfört träningspass + antal förbrukade kalorier, fäller nedsättande kommentarer om sin egen (och/eller andras) kropp, lägger upp dietinspirerade "frukost"-bilder och dessutom kanske toppar detta med att redovisa kaloriinnehåll - då blir jag trött, irriterad och illa berörd.  Jag tänker ibland att jag kanske borde vara mer tolerant. Vill ju tro att de här människorna inte menar något illa (de kanske bara inte mår så bra). Vill kunna vara trygg med att göra som jag gör, trots att Facebook- eller Instagramflödet innehåller hälsohetsande element. Vill framför allt låta bli att ta saker så förbannat personligt.... Men när jag ser ytterligare en kalorisnål frukost, läser det femtioelfte inlägget om träning eller en ny nedsättande kroppskommentar så fastnar den där extra frukostmackan (som jag tog för att jag var hungrig) i halsen på mig och det känns helt plötsligt som om jag har gjort något fel. Så efter tillräckligt många uppdateringar i samma stil från en person så avföljer jag helt enkelt. Och så kommer jag nog att fortsätta göra tills dess att jag är helt trygg i mig själv och vad som är bra för mig. Kalla det för någon form av självbevarelsedrift kanske? Hur resonerar ni kring detta och liknande fenomen i sociala medier? Är mitt beteende för undvikande? Eller borde jag tvärtom köra med nolltolerans och avfölja direkt när jag ser hälsohetsande budskap spridas? Vad tycker du? IMG_20150213_225859

Om du kan undvika det - sprid inte ångest

PS. Det är dumt och onödigt att jämföra sig, jag vet, men jag är bara människa, en människa med svagheter. I mitt fall så tenderar just hälsohetsen att trycka lite extra på mina svaga punkter. Andra triggas mer av annat och så är det - vi är olika.  

KOMMENTARER:

  • Lorena säger:
    2015-03-30 | 22:40:50

    Jag tycker du gör helt rätt!

    Ens yrke/skola/offentlig verksamhet etc är en sak, där måste en fungera som kollega och typ "acceptera" folk som de är och kunna samarbeta, men i ens privata sfär är själva finessen att den är just det - privat, du ska själv helt få välja vad du vill ha där och inte.

    Lika mycket som "de" får lägga upp bilder på "frukost" om de vill i sin privata sfär, så får du sätta upp myggnät mot dessa fem blåbär och en chiasörja i din så det inte sipprar in. Du får öppna och stänga dörrar när du vill hur du vill och du måste aldrig ta en debatt eller vara stark som privatperson.

    Det kommer ändå tillfällen då en måste göra svåra saker, det finns ingen mening att göra övrig tid svårare för sig.

    Du är en konstnär på det där ju! Var stolt att du kan sätta gränser <3

  • Johanna Arogén säger:
    2015-03-31 | 11:29:21

    Så gör jag också! Jag har numera listor där jag lagt till personer utifrån "funktion": en håll-koll-lista med viktiga saker, en för familjen, en för nära vänner, osv. Allt annat lämnar jag därhän. Har inte med personer som lägger ut bilder på misshandlade djur (även om det är för en "god" sak), bilder på "dagens form" eller använder runkeeper.

  • Liselotte säger:
    2015-03-31 | 14:52:33

    Jag tycker du sätter fingret på det redan med rubriken: Självbevarelse måste få råda i ens liv på sociala media. Och den driften kan behövas mer i olika perioder än i andra.

    Jag följer och avföljer ganska ofta (speciellt på min "officiella" instagram-profil). Vissa dagar/veckor tål jag mer, ställer mig objektiv (och försöker lära) av den typ av bilder/statusar du beskriver. Vissa dagar/veckor klampar de rakt in på de där svaga punkter och jag vet att jag måste titta bort/välja bort.
    (Ibland välja bort sociala media HELT, även om det inte är en strategi jag tycker känns kul i längden. Det behöver ju liksom inte vara allt eller inget, mer som det där matuttrycket: "allt, men inte alltid" :-) )

    Ärligt talat tror jag inte att det handlar om att nå fram till det där "nu är jag trygg i mig själv" (även om det såklart är en fin plats att vara på! :-) ) - jag tror det är en pågående resa, fram och tillbaka och att du redan nått det viktigaste i orden "att veta vad som är bra för mig" (och den motsatta, naturliga följden: "att veta vad som inte är bra för mig").

    Svagheter och styrkor är inte statiska företeelser, utan varierar över tid. Om det inte känns bra för dig där och då - använd självbevarelsedriften och klicka bort. <3

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-03-31 | 16:53:29

    Tack Lorena för din fina, kloka och peppande kommentar. Kram <3

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-03-31 | 16:56:11

    Ni är så kloka och bra! Behövde verkligen läsa det där just nu <3

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-03-31 | 16:56:52

    Som sagt, ni är så kloka! <3

  • Lorena säger:
    2015-03-31 | 22:25:09

    Du ger så mycket du med <3

  • Veronica säger:
    2015-04-01 | 15:19:42

    Jag avföljer och följer rätt så hejvilt. Mitt konto är inte statiskt. I perioder tål jag att följa andra som har mkt fokus på mat och träning, i perioder får jag fnatt på det. Det bara skaver. Och då avföljer jag. Låter mitt mående styra. Jag hoppas att andra gör samma sak, så inte jag blir en sådan där påfrestning men OM de nu skulle vara så? Ja då har dom min fulla förståelse och jag instagrammar glatt vidare. I mitt flöde måste jag ha både och. Det ska vara en salig blandning av vardag, träning och en gnutta mat. (Plus en massa trädgård, så klart! ;) ) Nu redogör jag sällan ner på makronivå det jag äter. Men ändå. Jag har så mycket annat att berätta än om just mat. Som till exempel min trädgård som blivit min oas i mitt självdestruktiva beteende runt mat, träning och vikt. När det kommer till motionen bubblar jag om min yoga, för jag älskar den. Instagram och andra sociala medier ska vara kul. Och inte ta energin från det som verkligen räknas, det verkliga livet.

    Kram på dig!

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-04-01 | 17:36:17

    <3

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-04-01 | 17:42:29

    Tycker att det låter som en sund inställning :-) Har också ibland tankar kring mina egna uppdateringar och om de triggar någon - det vill jag ju verkligen inte! Samtidigt, som du skriver, så har ju var och en ett ansvar för sig själv. Något av en balansgång det där...

    Kul med trädgård och yoga - låter verkligen fint men inget för mig haha (har "gråa" fingrar ;-) och yoga vill jag gilla, men har inte fastnat för det, kanske provat fel sort?).

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-04-01 | 17:42:56

    Och: kram såklart! :-)

  • Sofia säger:
    2015-04-02 | 23:46:40

    Åh, det här är så knepigt tycker jag! Jag vill kunna bläddra förbi det där obemärkt, alternativt exponera mig för det jobbiga, men jag är så extremt känslig och kan verkligen inte låta bli att ta åt mig. Det i sin tur gör ju att jag funderar på om det är mig det är fel på som tar åt mig av saker som faktiskt inte alls är riktade direkt åt mig...men just som det ser ut nu så avföljer jag för någonstans vet jag ju vad som håller i längden. Det var skönt att läsa det här och läsa runt bland kommentarerna och se att man inte är den enda som tänker så här :)

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-04-03 | 14:33:13

    Visst är det skönt att inte vara ensam med sina funderingar? :-) Känner igen mig helt i din kommentar!

  • Karin säger:
    2015-04-06 | 22:34:57

    Jag har avföljt kanske 20 procent av mina vänner på facebook och klickar "I dont want to see this" på facebookstatusar allt som oftast. Jag funderar ofta inte ens på varför utan bara kör när jag känner att det inte känns bra helt enkelt. Själslig hygien väl? :)

    Det blir lite krångligare när det är nära vänner, men jag försöker gömma mig under ursäkten att jag inte är ute på facebook så mycket när de undrar om jag sett än det ena än det andra som de har lagt upp. Somliga kan ge en så skev och trist bild av sig själva på sociala medier när de i själva verket är härliga människor.

    Jag tror den röda tråden hos poster jag inte tycker om är att de känns... ja, kanske oärliga, med yt-fokus, prestationsbaserade och bekräftelsesökande. Det brukar ju pratas om människor som är energitjuvar, de har väl mycket låg självkänsla och försöker kompensera det genom att trycka ner andra och skicka ut diffusa giftpilar som långsamt tar ner glädjens även hos den allra gladaste, typ. Jag tror det går att hitta fb-poster och instagrambilder med samma tendens. Sånt som bakom sin glättiga fasad bara är till för att få andra en ökad känsla av att inte duga.

  • Johanna Ahlsten säger:
    2015-04-07 | 14:26:58

    Själslig hygien - bra uttryck!

Kommentera inlägget här: