Jag kan göra allt. Jo faktiskt, jag är Superwoman. Jag kan pressa mig själv till mycket. Det går alltid att klämma in en extra uppgift för dagen! Jag yr fram som en virvelvind och lämnar efter mig ett moln av stress. Kanske känner mig lite duktig då? (Är det en bedrift att stressa?) Klart jag kan hålla på sådär (åtminstone ett tag - ingen är immun mot stressrelaterad ohälsa!) men det handlar inte om att faktiskt kunna, utan om vem jag blir när jag lever så. För mycket stress blir min kryptonit och kryptoniten gör mig trött, ledsen och j-ligt otrevlig. Och den där effektiviteten blir förresten sällan ens effektiv. Jag glömmer saker i brådskan. Slår i tårna i dörrkarmen för att jag far fram som en idiot. Börjar på hundra småprojekt samtidigt och slutför dem inte. Spiller ut en förpackning ris när jag tar ner den från hyllan för att jag rörde om i grytan med andra handen. Och. Så. Vidare. Lösningar?

• Prioritera återhämtningen (det är min lösning på ALLT ;-) )
• Inte alltid säga ja/våga säga nej
• Göra en sak i taget
• Försöka hitta smarta lösningar
• Undvika "perfektfällan"

  Härmed påminner jag mig själv om ovanstående och om att jag faktiskt vill leva som jag lär. Jag vill inte vara Superwoman, jag vill må bra. Nu: ÅTERHÄMTNING!       Bild från http://pixabay.com/