Den smala lyckan - Om att bli lurad av enätstörning
Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt
Hur kunde jag så länge gå på att jag skulle bli lyckligare och mer lyckad av att äta restriktivt? Hur kunde jag gå på den förbannade lögnen som sabbat så mycket för mig genom åren? Hur kunde jag tro att jag skulle känna mig ful och misslyckad om jag gav min kropp tillräckligt med näring och energi? Jag har ju ett värde. Ett alldeles fantastiskt människovärde, som är helt oberoende av vad jag väger eller äter. Jag är inte smalast, vill inte ens vara det, det finns så många andra poänger med min existens. Jag har lust till livet nu, jag skrattar och jag älskar. Jag vågar allt mer göra min röst hörd och jag tror mer på mig själv. Hela tillvaron är så färgrik jämfört med förr. Ätstörningar är elaka, lömska och förrädiska. På andra sidan ser jag att allt var lögn och ofta känns det bittert att så lång tid fick gå när det fanns något så oändligt mycket bättre som väntade. Låt dig inte (längre) luras ❤
Bild från: https://pixabay.com/
Maria Lekare säger:
Tack 💖
Matilda säger:
Jag har nylligen hittat till Din blogg och det glädjer mig att jag funnit den! Tack för Dina fina & peppande texter! Jag själv är i en glidande process till det friska livet, har gått i behandling i ca 8 månader och har börjat få smak på ett friskare liv vilket ger mig motivation att fortsätta. Jag ska bli frisk! Om jag får en tillfällig dipp så brukar jag gå in på Din blogg och läsa lite vilket hjälper mig att påminna mig själv om vad jag strävar efter :) Tusen tack och fortsätt med att sprida sunda värderingar :)
Johanna Ahlsten säger:
Vilken otroligt fin kommentar, den gjorde mig så glad ❤ Fortsätt kämpa för det friska och tro på dig själv. Stor kram från Johanna
Johanna Ahlsten säger:
❤❤❤
Sofia säger:
Som sagt, du ger mig hopp och hoop gör att man vågar fortsätta ❤️Och jag har fortsatt, och jag tror nästan att jag börjar tro på att det omöjliga kanske kan vara möjligt ❤️
Ida säger:
Problemet är bara, iallafall för mig, att det är så svårt att våga släppa något som varit ens verklighet i så många år när man inte vet vad som väntar på andra sidan... Jag har kommit långt men har en oändlig väg kvar mot de friska.. De går sakta just nu men jag låter allt få ta den tid de tar.
Johanna Ahlsten säger:
Du är inte ensam med de tankarna, men jag kan lova att det är bättre på den friska sidan ❤ Låt det ta den tid du tar, du gör det ju för din skull och det är klart att du måste få en chans att hänga med, låta tankarna anpassa sig osv. Får du någon professionell hjälp eller stöd på annat sätt? Kram
Johanna Arogén säger:
❤
Johanna Ahlsten säger:
❤