ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Jag fick en fråga: Intressant fråga tycker jag! Och inte helt lätt att svara på, men jag ska försöka. Jag tycker nästan att det blir lättare att utgå ifrån vad som definitivt inte är friskt, så låt oss börja där: Du är inte frisk om du fortfarande uppfyller diagnoskriterier för en ätstörning. Detta kan tyckas självklart, men både för den drabbade och folk i hens omgivning så är det inte alltid så. Kanske har du blivit mycket bättre och verkar "frisk" utåt, men om du t ex fortfarande äter för lite, har mycket undervikt eller kompenserar för det du äter så är du helt enkelt inte frisk (ännu).

 

Biten av tillfrisknandet som mer handlar om att bli fri kan vara mer svårdefinierad. Trots att du inte har någon ätstörning "på pappret" (dvs en diagnos) längre så betyder det tyvärr inte automatiskt att du är frisk och fri. Om tankar kring mat och ätande dominerar ditt liv, eller om du undviker sådant du egentligen vill göra, låter bli att äta sådant som du tycker om etc på grund av rädsla och ångest så är du i min mening inte frisk. Känner du att beteenden och/eller tankar kring mat fortfarande upptar stora delarna av ditt liv på ett sätt som förstör din livskvalitet så tycker jag att du ska satsa på att komma längre.

 

Samtidigt kan man inte kräva att en person som lidit av ätstörningar ska ha ett lika oproblematiskt förhållande till mat som någon som aldrig haft en ätstörning för att få kalla sig frisk. Det går ju liksom inte att radera ut det förflutna. Att ätstörda tankar fortfarande kommer ibland är inte detsamma som att vara sjuk och så länge du inte agerar på tankarna så är det "ingen fara". Däremot så kan ju ätstörda tankar vara något som gör att du inte känner dig tillräckligt fri och därmed kanske något som är värt att jobba vidare med? Värt att poängtera är också att många som tillfrisknat från ätstörningar är bra mycket friskare än samhället i stort.

 

Det är inte lätt att bli frisk till ett samhälle som framhåller dieter som religioner och eldar på tjockföraktet. Att kunna låta bli att triggas när samhället är så ätstört och att vara så pass trygg i sig själv att man litar på att man vet vad som är bra för en trots det ständiga "bruset" är en stor framgång! Heja dig som kämpar! Sammanfattningsvis så blir mitt svar nog att det är du själv som vet och som bestämmer när du känner dig frisk och fri (förutsatt att inga diagnoskriterier längre uppfylls och att du är ärlig mot dig själv, dvs att det inte är ätstörningen som talar) och vad det innebär för dig. Lyssna på vad du känner är viktigt för att dig ❤️  

Bild: pixabay.com