ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Bemötandet av patienter med långvarig smärta måste förbättras

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Träning och fysioterapi

Som fysioterapeut träffar jag ofta patienter med långvarig smärta (över tre månader), faktum är att det är en ganska vanlig besöksorsak. Dessvärre är det även vanligt att de jag möter har blivit dåligt bemötta i den tidigare i vården. De kan ha fått höra fraser som att det "inte går att göra något" eller att smärtan bara är "psykisk" - trots att utredningen som patienterna erbjudits ofta varit bristfällig eller obefintlig.
 
Att leva med långvarig smärta är påfrestande både fysiskt och mentalt och att inte bli tagen på allvar av vården kan bli ödesdigert. Rörelserädsla, fysisk inaktivitet och depression är några av de negativa effekter som kan drabba den som inte får adekvat hjälp. För att minimera de negativa konsekvenserna krävs att patienter med långvarig smärta får rätt omhändertagande, men tyvärr ser det inte ut så idag. Trots att cirka en miljon svenskar lider av långvarig smärta (som inte beror på cancer eller operationer) är det få som får rätt hjälp.
 
"Jobbiga" patienter?
Jag tolkar det som att långvarig smärta generellt upplevs som för svårt och därför gör man istället inget alls för dessa patienter. Och visst: Patienter med långvarig smärta är "jobbiga" patienter på så sätt att utredningarna tar tid, smärta i sig är svårt och det kan vara svårt att veta var man ska börja då patienten ofta har smärta på flera ställen. Dessutom lämpar sig utformningen av dagens primärvård mindre bra för att ta hand om dessa patienter. Viktigt i sammanhanget är dock att betona att dessa patienter har samma rätt till en bra utredning som andra patienter. Det ska inte spela någon roll om det står långvarig smärta, fibromyalgi, kroniskt smärtsyndrom eller något annat i tidigare journaler. Självklart, kan tyckas, men verkligheten ser tyvärr inte alltid ut så.
Kroniska besvär kan behandlas
Patienter med långvarig smärta snurrar ofta runt i vården utan att få hjälp och detta är ett stort problem. Som vårdgivare ska man självklart inte behandla patienter om ens egen kompetens eller typ av vårdverksamhet är otillräcklig, men det är stor skillnad mellan att skicka vidare (till smärtmottagning med multimodal behandling, till kunnig kollega, till vidare utredning som ej finns på den befintliga vårdenheten osv.) och att helt enkelt skicka hem patienten ("det finns ändå inget att göra") med utskrivna värktabletter som enda åtgärd. Jag vill poängtera att, även om det ibland är helt korrekt att skicka vidare patienter, så bör man som vårdgivare först ha gjort en egen undersökning och bedömning. Faktum är att man aldrig kan vara 100% säker på att tidigare vårdgivare har gjort en adekvat utredning. Jag kan själv vittna om patienter som haft grava ryggbesvär under många, många år, som trots detta blivit bra på några få behandlingstillfällen - det händer faktiskt! Ibland är alltså "kroniska" tillstånd helt enkelt besvär som inte blivit rätt behandlade, och tänk så synd om något sådant missas för att det "inte känns som någon idé" att ens försöka.
Respektfullt bemötande viktigt
Kanske viktigaste av allt tycker jag är att betona att det faktiskt alltid går att bemöta människor med respekt om bara lite god vilja finns. Ingen skall behöva höra att det är "kört" eller att smärtan "bara sitter i huvudet" (för att man själv saknar kunskap), det är aldrig okej. Dessutom vill jag poängtera är att det nästan alltid går att göra något, även om man inte kan bota patienten helt. Bara att ta en grundlig anamnes där man ser över faktorer såsom fysisk aktivitet, sömnvanor, rörelserädsla med mera kan i sig ge väldigt mycket information om vad som gjort att smärtan blivit långvarig och hur det kommer sig att det är så svårt att bli kvitt den. Även om patienten eventuellt kommer att bli skickad vidare i ett senare skede, så är min uppfattning att i stort sett alla upplever det som värdefullt att ha blivit sedda och att ha fått hjälp med att ringa in vilka faktorer som kan tänkas bidra till problemet.
Patienter med fibromyalgi är särskilt utsatta
En personlig iakttagelse är att patienter med diagnosen fibromyalgi ofta blir särskilt dåligt behandlande i vården. Få tillstånd verkar av någon anledning vara så stigmatiserande. Fibromyalgi är en typ av kroniskt smärttillstånd och en kriteriediagnos där smärtan skall ha varat i över tre månader, funnits i både övre och nedre delen av kroppen samt höger och vänster sida (dock inte nödvändigtvis hela tiden) och där smärta även uppstår vid (lätt) tryck på minst 11 av 18 särskilda punkter. Patienter med fibromyalgi får ofta höra att "det går inte att göra något" och råkar ofta ut för bristfälliga utredningar när de söker vård. Men det finns faktiskt mycket att göra - åtminstone hos oss fysioterapeuter! Såväl styrketräning som konditionsträning och promenader kan lindra symtomen hos patienter med fibromyalgi. Dessa patienter bör därför få hjälp att se över och anpassa sin fysiska aktivitet (men även hjälp med smärtlindring, sömnvanor med mera). Att börja försiktigt, stegra långsamt, fokusera på att få till varaktiga träningsrutiner och att individanpassa är a och o. Realistiska förväntningar är också viktigt: Att bli helt bra går kanske inte, men det går nästan alltid att bli bättre.
 
"Flera studier har visat att patienter med fibromyalgi har nytta av fysisk träning genom att de uppnår förbättrad fysisk funktion, minskar symtomens svårighetsgrad, påverkar nedstämdhet samt ökar välbefinnandet om träningen planeras individuellt från patientens aktuella funktionsnivå och tolerans för smärta. Observera att intensitet av en fysisk aktivitet alltid är relativ, det vill säga måste sättas i relation till varje enskild patients prestationsförmåga." FYSS, kapitel 43.-Smärta
 
Och, viktigt: All smärta som uppkommer behöver inte ha med fibromyalgin att göra. En patient med fibromyalgi kan även få ett vanligt "ryggskott", en meniskskada, en stukad fot och så vidare och har precis samma rätt till rehabilitering som någon annan. Återigen, det kan tyckas som självklarheter, men så ser det tyvärr inte ut.
Satsa på forskning och ifrågasätt arbetssätt
Att leva med långvarig smärta (oavsett orsak) är tungt och många mår väldigt dåligt. Bristfälliga utredningar och felaktiga behandlingar leder till att patienterna mår ännu sämre och det är vanligt att dessa patienter söker olika typer av vård i åratal utan att bli bättre. Men nu ska satsning på smärtforskning ge bättre behandlingar rapporterar Karolinska Institutet. En generös donation till universitetet har möjliggjort för KIs forskare att starta upp ett treårigt forskningsprogram med målet att nå ökad kunskap och nya behandlingsmetoder mot långvarig smärta.
 
"Vid långvarig smärta, till exempel från muskler eller ryggen, är det vanligt att smärtsignalerna börjar förstärkas av nervsystemet och hjärnan. Forskarna tror att detta ger upphov till en rundgång, ett smärtminne, som innebär att smärtan kan kvarstå även när kroppsdelen tillfrisknat och inte längre sänder ut smärtsignaler. Insikten om dessa mekanismer öppnar upp för potentiellt nya angreppssätt i behandling av smärta." Utdrag från KI Nyheter (om forskningsprojektet)
Jag tycker naturligtvis att det är fantastiskt att det satsas på smärtforskning! Vi bör dock ta i beaktning att det, som alltid, kommer ta tid innan resultaten av forskningen når kliniska verksamheter i landet. Vårdgivare (inklusive jag själv) bör därför rannsaka sig gällande hur man i nuläget bemöter patienter med långvarig smärta;
  • Finns tillräcklig kunskap? Och används den i sådana fall?
  • Om kunskap saknas, vilka blir då åtgärderna? Vart skickar man vidare patienter när resurserna ej räcker till?
  • Bemöts patienter med långvarig smärta på ett respektfullt sätt? Har man som vårdgivare ett biopsykosocialt synsätt?
   

KOMMENTARER:

  • Johanna Arogén säger:
    2017-02-02 | 19:34:17

    UNDERBART inlägg Johanna! Jag fick tårar i ögonen när jag läste detta, dels för min egen del, men också för min man som inte blir tagen på allvar trots att hans tillstånd är allvarligt. Tack!

  • Johanna Ahlsten säger:
    2017-02-06 | 13:17:15

    ❤❤❤

Kommentera inlägget här: