ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

”Har du några knep man kan ta till om man vill börja jobba mot att få ett mer avslappnat förhållande kring mat och fortfarande har mycket som är förbjudet och svårt att äta? Vart börjar man? Ska man börja med att utmana sig,”öva” på att äta läskiga maträtter och så småningom kommer det bli lättare eller ska man börja med att jobba med sig själv och sitt självförtroende för att det ska bli lättare med maten? Jag är så förvirrad och vet inte i vilken ända jag ska börja! Hur gjorde du?”

 

Ja, jag måste tänka efter... Hur gjorde jag? För det första ska jag vara tydlig med att min resa varit långt ifrån spikrak, jag försökte många gånger under flera år innan jag klarade att bli helt frisk. Att jag till slut vågade ta de där sista stegen för att faktiskt bli frisk och fri på riktigt är något som jag aldrig kommer ångra och något jag är mycket stolt över. Naturligtvis var jag rädd och osäker inför att lämna ätstörningen, men någonstans kände jag ändå att jag inte hade så mycket att förlora för jag var så innerligt trött på den. Jag var tvungen att göra en förändring för att kunna leva det liv jag ville leva, kände jag.

 

Många år tidigare hade jag haft en enormt bra dietistkontakt, nämligen självaste Gisela van der Ster (dietist och doktor i medicinsk vetenskap samt författare till fantastiska Mattillåtet) och besöken hos henne gav mig stor insikt. Jag blev betydligt friskare efter kontakten med Gisela, men det dröjde alltså flera år innan jag vågade bli frisk på riktigt. Det jag menar med ”på riktigt” är att jag nådde en punkt där jag insåg att jag inte längre kunde acceptera några ätstörda mönster över huvud taget hos mig själv - jag ville inte (som tidigare) till varje pris behålla någon liten del av ätstörningen utan ville att den skulle väck totalt! Och det var nog vad som gjorde skillnad mot förut, det funkade liksom inte att bli frisk lite halvhjärtat.

 

För att bli frisk och fri tror jag att de allra flesta behöver jobba både med maten och ”med sig själva”. En viktig poäng är dock att det kan vara svårt att tillgodogöra sig en psykologkontakt om kropp och hjärna svälter. Dessutom beror depression och/eller ångest vid ätstörning ofta till stor del på själva ätstörningen och blir faktiskt bättre av att ätandet normaliseras. Jag tror därför att det är viktigt att maten får vara med från början och rekommenderar att du tar hjälp av en dietist kunnig inom ätstörningar innan, alternativt samtidigt, som du går och pratar med någon. Jag vill verkligen betona att jag starkt rekommenderar samtalsterapi, det är guld värt på vägen mot det friska (och något jag själv har haft enormt stor nytta av). En ätstörning handlar ju sällan ”bara om mat” och att gå till botten med vad ätstörningen representerar för just dig kan vara värdefullt för att kunna komma hela vägen fram och för att undvika återfall i framtiden.

 

Tips på vägen: 

Att våga ta steget och lämna ätstörningen kan vara jättesvårt och det är inte konstigt att många faller tillbaka några gånger innan de klarar att välja det friska fullt ut. Det ÄR läskigt för det handlar ju om allt från att sluta ljuga för sig själv till att våga kasta sig ut i det okända. Dessutom måste man genomlida en hel del ångest för att komma framåt, men det är värt det, ja jisses vad det är värt det! Slutligen vill jag betona att det är viktigt att du förstår att du inte behöver klara det här själv. Det finns professionell hjälp att få och jag kan ofta tänka att min resa mot det friska livet kanske hade varit kortare om jag tagit emot hjälp tidigare. Det finns flera ställen att vända sig till och på Frisk & Fris hemsida finns många av dem listade.

 

Tack för din fråga och stort lycka till! ❤️

 

PS. Min upplevelse är just min upplevelse. Säkert har vägen till det friska och fria sett annorlunda ut för någon annan - berätta gärna i kommentarsfältet!

 

Bild: pixabay.com