Maten och skulden
Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande
Det är så intressant hur ”skuld”, ”skam”, ”synd” och ”dåligt samvete” används för att sälja ätbara produkter. Känns ju inte som så lockande ordval om du frågar mig! Ändå så tycks det nästintill omöjligt för reklammakarna att låta bli att spela på de Lutheranska idealen?
”Fri från dåligt samvete”
”Unna dig att synda”
Och så vidare.
Det ligger djupt i vår kultur det här fenomenet, annars skulle naturligtvis inte de konstiga reklamtricken sälja. Jag blir bara så trött på hela grejen med det eviga ojandet som så lätt uppstår till exempel på fredagsfikat när någon alltid utbrister: ”Nu har jag syndat!” Bla bla bla. Ni vet alla hur det där tugget går. Beklagandet och det dåliga samvetet blir liksom ett alibi för att få äta? Men att ständigt få så dåligt samvete för en vanlig fika, hur hälsosamt är det egentligen?
Mer på samma tema:
