ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

”Sömnen är vår viktigaste källa till återhämtning”, så är det rent krasst. Jaha, tänker alla småbarnsförälder och känner sig genast inte ett dugg piggare. Och jag fattar verkligen; vikten av god sömn är inte direkt något jag vill tänka närmare på just nu, mitt uppe i småbarnsåren som jag är.  

Att ständigt vara mer eller mindre sömndepriverad (aldrig få sova mer än max tre-fyra timmar pga nattmatning är ju nog för att göra en lite galen) försätter en ibland i rätt intressanta situationer. Tack vare sömnbristen har jag till exempel:

1. Somnat på golvet i lekrumsgolvet - mitt under pågående lek med äldsta barnet 

2. Stått i köket mitt i natten och på fullaste allvar frågat ”var är mamma?” 😬

3. (Nattetid) haft långa konversationer med min man och svarat helt adekvat på frågor men sedan inte kommit ihåg något alls morgonen efter. Skärpt till mig i sömnen och svarat som om jag inte sov bara för att bara få fortsätta sova helt enkelt! Smart!

4. Generellt blivit extremt svårväckt. Ganska tjurigt frågade jag nyligen maken varför han måste vara så otrevlig när han väcker mig. Hans svar: ”Jamen, jag har ju försökt i flera minuter! Du säger att du är vaken, men somnar bara om. Och du hör liksom inte bebisen” (Som ligger bredvid och signalerar att han vill ha käk) Oups.

5. Nickat till i sittandes (och nästan i ståendes i kön på ICA också) x flera om dagarna. Att lägga sig ner utan att somna finns typ inte längre 🙃

Skämt å sido. Ta sömnbristen på allvar såklart. Var rädda om er och om varandra och ges det chanser att sova så försök ta dem. Men stressa inte över dålig sömn, det gör inget bättre. 

Jag försöker tänka positivt, att jag är så pass mycket mer chill nu med andra barnet än med första och att det är något bra! Med äldsta barnet så hade jag så svårt att sova, minsta rörelse gjorde att jag hoppade till. Med risk för att förlora nomineringen till Årets mor så skrattar jag ganska rått åt det idag... Sömnsvårigheter är åtminstone INTE ett problem nu!  

Gäsp!