ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Självbedrägligt jämförande

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Jag är väldigt bra på att säga till andra att de inte ska jämföra sig för mycket, men desto sämre på att följa mitt eget råd. Trots att jag egentligen vet att det är självbedrägligt så hamnar jag lätt i fällan där jag jämför mig på ett sätt som får mig att känna mig...sämre. Det kan vara allt ifrån att jag blir avundsjuk på hur ”bra förälder” någon lyckas vara till att jag ser att någon verkar ha så många vänner och mycket mer socialt liv än jag, till att någon tränar saker som jag inte längre kan (typ löptränar), till att någon bara känns så ”lyckad” osv osv.
 
Den sortens jämförande är destruktivt, tidsödande och ofunktionellt:
För det första kan en ju faktiskt aldrig riktigt veta hur någon annan egentligen har det; även om t ex en persons Instagram-profil signalerar lycka och/eller perfektion så säger ju de utvalda bilderna förmodligen inte alls hela sanningen och jämförelsen blir missvisande.
För det andra så är det lätt hänt att en lägger ihop många olika människors liv till ett enda stort jämförelseobjekt och det blir ju också en sjukt orättvis bild att jämföra sitt eget enda liv mot. Det finns liksom ingen som har allt. 
För det tredje så bidrar ett alltför stort fokus på vad andra gör till att en riskerar att tappa bort sig själv totalt.
 
Är det alltid fel att jämföra sig? Kanske inte, men är du - som jag - en person som tenderar att se gräset som grönare i grannens trädgård så gör du nog dig själv en tjänst genom att åtminstone försöka minska på jämförandet. Att lyssna inåt är troligtvis en god idé och genom att till exempel att ställa sig själv frågor som: ”vad tycker jag om?”, ”vad mår jag bra av?”, ”vad är viktigt i mitt liv?” kanske en får svar som gör jämförandet mindre viktigt?
 
 
Gräset må vara grönare på andra sidan staketet, men ökenblommorna på ens egen gula gräsmatta kanske doftar fantastiskt istället 😏
 
Kommentera inlägget här: