ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Elitistisk syn på träning

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi

En bloggare, känd i LCHF-kretsar, skrev nyligen ett inlägg om hur onödigt det är att vara rädd för överträning. Jag blev irriterad på mycket i det inlägget kan jag säga, men jag tänker inte bemöta hennes högst okunniga syn på överträning, annat än att säga att det finns i allra högsta grad och inte är ett alldeles litet problem. Däremot tänkte jag bemöda mig att ge en kommentar på att hon å ena sidan verkar tycka att det är synd att många är fysiskt inaktiva (det tycker jag med), men å andra sidan uttrycker sig såhär:

Bättre att träna lite än inget alls? Nej, bättre att läsa en bok eller göra något givande än att ägna sig åt helt verkningslös träning som bara tar tid och inte ger något tillbaka. Vill du få synliga muskler? Vill du ha en stenhård tvättbräda eller strimmiga axlar? Vill du dubbla din styrka? Vill du göra chins? Kunna lyfta din egen kroppsvikt på olika sätt? Det kräver tid och hård ansträning och du behöver ta ut dig och pusha dina gränser för varje pass. Det gör ont, är otrevligt och obehagligt och det är en del av träningen. Det är det du lär dig att gilla, att se vad kroppen klarar och hur den kan utvecklas och omformas i takt med att du bygger nya muskler.”

”Det gör ont, är otrevligt och obehagligt?” Inte direkt argument jag som fysio använder för att få folk att börja träna! 😆 Dessutom går det visst att få de resultat hon nämner (om det nu känns viktigt för en) - utan att behöva utstå ett stort lidande. Naturligtvis måste du upp i en viss träningsdos för att nå fram, men det är inte nödvändigtvis så att mer eller hårdare alltid är bättre. Denna bloggerska verkar dock vara väldigt pro tuff träning, gärna flera timmar dagligen? Men om det går att få samma resultat med mindre mängd träning (och därmed lägre skaderisk!) - varför träna mer än en behöver?

Det finns hos vissa (som LCHF-bloggerskan och hennes gelikar) en sådan övertro på att pressa kroppen. Och att basunera ut det på det här viset; som att det minsann inte är någon idé att träna om en inte tränar ashårt, är så sjukt elitistiskt att jag smäller av. Alla varken kan eller vill träna på ett sådant sätt! Det är dessutom känt att de som går från ingen träning alls till att börja träna (oavsett intensitet) är de som gynnas mest av träningen och att promota att endast hårt är rätt blir så...fel

Jag förstår givetvis att det kan vara en betydande skillnad mellan att träna/röra sig i hälsofrämjande syfte och att eftersträva kosmetiska eller prestationsinriktade resultat och naturligtvis är det bra att veta vad för slags framgångar som kan förväntas av det en gör. MEN, även om träningen utförs i ett annat syfte än (huvudsakligen) för hälsan så behöver den inte vara otrevlig eller extrem för att ge resultat. Det är inte bara en elitistisk, utan även ganska sorglig syn på träning tycker jag.

Bild: pixabay.com

KOMMENTARER:

  • Sodervix säger:
    2018-05-09 | 14:40:55

    Jag stör mig också på att den sortens resultat hon snackar om ofta verkar vara norm på gym. När jag gick med i en crossfit-klubb för några år sedan fick jag ett gratis pt-pass som typ välkomstpresent, och då frågade tränaren vad jag hade för mål. "Att hålla mig så stark att jag inte får besvär av min skolios", sa jag. Då visste han inte vad han skulle säga, när jag liksom inte hade ett mål som kunde mätas i siffror.

    Svar: Allt handlar verkligen inte om siffror och jag kan helt klart känna igen mig i att, som du, ha andra sorters mål med träningen (typ ha kul, må bra, bibehålla konditionen, slippa ha ont osv)
    Johanna Ahlsten

  • Stefan säger:
    2018-05-11 | 19:33:04

    Kan det vara Martina Johansson´s blogg du avser? Finns inte så många mer som kan orsaka sådan reaktion.

    Svar: Ja det stämmer. Min reaktion bottnar i att hon och jag har fundamentalt olika syn på träning/kost/hälsa. Jag reagerar ofta ganska starkt (negativt) på det hon skriver och tycker att hon dessutom sänkte sig ytterligare efter ”debatten” med Jacob Gudiol.
    Johanna Ahlsten

Kommentera inlägget här: