Läsarfråga: ”Hur berättar man för sina nya vänner eller kärlek att man har en ätstörning?”
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande
”Hur berättar man för sina nya vänner eller kärlek att man har en ätstörning?” När jag efterfrågade önskeinlägg dök denna intressanta frågeställning upp. Vad är egentligen bäst att göra? Ska man vara öppen från början? Eller finns det risk att få en ”stämpel”?
Här finns nog inga rätt eller fel, vill jag poängtera. Och på det stora hela tycker jag att en ska göra det som magkänslan säger. Tyvärr är ätstörningar ett ämne som få kan något om och att berätta är alltid ett risktagande; en tenderar att få höra saker en helst sluppit höra och förståelse är tyvärr inget en kan räkna med...
MEN jag är definitivt pro öppenhet! Om en orkar och vågar; så ta snacket om ätstörningar! En behöver kanske inte outa hela sjukdomsbilden på en gång (och du har heller ingen skyldighet att göra det), men testa att berätta lite ”pö om pö”. Reaktionerna från de en berättar för kan också säga en hel del om huruvida personerna i fråga är värda att investera sin tid i, tycker jag. (Att våga berätta om psykisk ohälsa och få en ”stämpel” för det säger mer om sällskapet än om dig!)
Tre tips:
- Berätta lite i taget och känna dig för. Är sällskapet mottagligt/mottagliga?
- Passa på att ”utbilda”: Hänvisa gärna till Frisk & Fri!
- Var gärna ärlig om du tycker att en situation är jobbig på grund av mat/ätande, det märks ofta att något är fel och det är bättre för alla att köra med öppna kort för att undvika förvirring.
