Så många gånger jag vände tillbaka
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Personligt
Jag får en hel del frågor rörande hur jag stod ut med ångesten när jag tillfrisknade från ätstörningen. Det ärliga svaret är att det gjorde jag inte! Jo till slut, naturligtvis men...
Låt mig förklara. Många, många, många gånger kom jag en bit på väg, men sedan blev det för svårt att gå emot ångesten och jag vände tillbaka till ätstörningen. Jag skriver vände - inte föll - för till syvende och sist var det mitt val att vända tillbaka. Jag valde ju den väg som jag bedömde var säkrast, den väg jag kände till.
Det blev en minst sagt utdragen process. Som tur var vände jag inte tillbaka helt de gånger jag inte klarade att gå emot. Ibland hade jag ändå kommit ett par myrsteg framåt. Och till slut vågade jag tro på att vägen ledde till en plats där jag faktiskt ville vara och därmed vågade jag gå den ända fram.
Jag om någon har stor förståelse för att det inte ”bara” är att bli frisk. Visst är jag stark som klarat det. Och visst är sent bättre än aldrig. Men de år som förlorats till ätstörningen får jag aldrig igen. Om jag hade haft facit då, om jag hade vetat hur mycket bättre, enklare, roligare och mer värt livet är utan en ätstörning - då hade jag utsatt mig för ångesten en gång för alla och fortsatt framåt utan att någonsin vända mig om.
Camilla säger:
Känner igen mig så i det du skriver. Två steg fram och ett tillbaka.
Hur länge tod det för dig att bli frisk och fri?
Det är en lång process ( enligt mig iallafall)
Kram Camilla
A säger:
Vad tror du hade hjälpt dig att bli fri och frisk tidigare?
Anonym säger:
Hej och tack för dina kloka ord. Har du här någonstans skrivit om träning under tillfrisknandet av en ätstörning? Nyfiken, då det är vad min 14-åring saknar mest. Hon kämpar på, går upp i vikt, mindre ångest. Men saknar träning, särskilt sin fotboll. Vad anser du om träning i sitt tillfrisknande?
Varma hälsningar
Ann-Therese Tjärnlund