ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Fick nyligen veta att en stor ätstörningsenhet i Stockholm skall läggas ner. Så vansinnigt hela grejen. Tyvärr inte så förvånande dock, då det de senaste åren på flera ställen i landet verkar ha gjorts omfattande nerdragningar i ätstörningsvården? Dagvård prioriteras bort på flera ställen och ätstörningsdrabbade vittnar om att det är generellt svårare att få hjälp och att köer till exempelvis psykolog och dietist blir allt längre.

Att ätstörningar nedprioriteras är högst problematiskt. Om ätstörningar sopas under mattan och inte tas på allvar kommer det att få olyckliga följder. När (rätt) vård inte kan erbjudas är det till exempel lätt att ätstörningsdrabbade hamnar hos oseriösa aktörer utan lämplig medicinsk kompetens. Detta slog mig häromdagen då jag såg en så enormt korkad kommentar på Instagram. Någon slags kostrådgivare-person sade sig ”hjälpa” personer med anorexia nervosa genom att uppmana dem att plocka bort ett flertal ”dåliga” saker ur kosten. Blev mörkrädd när jag läste det och kunde inte hålla mig från att kommentera att det hen skrev var totalt felaktigt.

Naturligtvis mår ingen bra av att äta för mycket av något (oavsett om det är ost, broccoli eller geléhallon), men att kunna äta ”allt” är en viktigt del i tillfrisknandet. Att således uppmana en person med anorexia nervosa att utesluta saker i kosten, vad det än må vara, är triggande och helt fel ur behandlingssynpunkt. (Självklart kan en vara vegetarian/vegan eller undvika livsmedel av religösa skäl, men det är som ni förstår inte det jag menar). Jag blev minst sagt förbannad på den här personens ignorans, men mest rädd egentligen...

Ätstörningar är psykiatriska sjukdomstillstånd som måste tas på allvar. Om enhet efter enhet läggs ner - när det borde vara tvärtom - så kommer det att sluta illa för många människor. Det här är en betydande anledning till att vi måste #prataomätstörningar; för att minska mörkertalet, öka kunskapen och kräva att adekvat hjälp kan ges av vården.