ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Apropå gårdagens inlägg om att hitta tillbaka till träning och motion efter att ha haft en ätstörning så kom jag att tänka på ”Dansprojektet”: 

Dans har visat sig kunna bidra till att minska stress och smärta, samt ge förbättrad kroppskännedom och är en form av fysisk aktivitet som många unga kvinnor gillar. Med grund i detta startades ”Dansprojektet”, en treårig randomiserad kontrollerad interventionsstudie, vid Örebro Universitet.

I studien deltog 112 tonårsflickor (59 i dansgruppen och 53 i kontrollgruppen) med olika typer av stressrelaterad psykisk ohälsa. Deltagarna var mellan 13-18 år och hade rekryterats via skolhälsovården. Samtliga deltagare i studien hade besvär av återkommande fysiska och/eller emotionella besvär så som huvudvärk, ont i magen, nedstämdhet och ångest.

Interventionen pågick över två terminer och bestod av två dansklasser à 75 min/vecka. Deltagarna fick prova på blandade dansstilar som afrikansk dans, jazzdans och street dance och klasserna leddes av fysioterapeut och med dr Anna Duberg (författare till studien) samt två danspedagoger. Danstillfällena var uttalat icke prestationsinriktade och istället lades fokus på rörelseglädje, samarbete och kroppskännedom. Inga dansuppvisningar eller liknande genomfördes heller, själva klasserna i sig var det väsentliga.

Resultaten visade signifikant ökning av självskattad hälsa bland flickorna som deltagit i dansträningen. Kroppsliga (t ex huvudvärk, magont) och emotionella (t ex ångest, nedstämdhet) symtom var också signifikant lägre i dansgruppen. En minskning av användandet av smärtlindrande läkemedel kunde också ses. Vid långtidsuppföljning kvarstod de positiva effekterna hos en ansenlig del av deltagarna och 92 % var fortfarande aktiva i någon form av fysisk aktivitet (ett av projektets huvudsyften).

I kvalitativa intervjuer med deltagarna framkom att dansen fungerat som fristad från stress och som en stödjande gemenskap, bidragit med glädje och empowerment, acceptans och ökad tilltro till den egna förmågan samt gett möjlighet till känslomässigt uttryck. Dansprojektet ses som mycket lyckat och kostnadseffektivt och har implementerats på flera ställen såväl i Sverige som internationellt och nya instruktörer utbildas fortlöpande av Anna Duberg. Hon poängterar att dans inte passar alla, men att det för den som gillar att dansa kan innebära stora hälsoeffekter att få delta i regelbunden dansträning – utan prestationskrav – som i ”Dansprojektet”.

Källa:
Tidningen Fysioterapi, nr 9, 2016

Studien:
Anna Duberg (2016) Dance Intervention for Adolescent Girls with Internalizing Problems. Effects and Experiences. Örebro Studies in Medical Science 144.

PS. Dans ligger mig mycket kärt om hjärtat, även om min bakgrund gör att relationen till dansen fortfarande inte är helt okomplicerad. När jag slutat amma och därmed blir lite friare är dock planen att jag faktiskt ska börja dansa något igen; prestigen får fara och flyga - för dans är kul och härligt!