ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Sömnproblem ökar bland unga människor mellan 15-24 år visar ny statistik från Socialstyrelsen. Till viss del beror ökningen på att vården i större utsträckning rapporterat in diagnostiserade sömnstörningar, men det som blir tydligt är dock att siffrorna dragit iväg för unga tjejer som nu är starkt överrepresenterade.

Användandet av sociala medier och stressen i fenomenet FOMO (fear of missing out) tros vara en betydande faktor. Många tjejer vittnar om att de aldrig lägger aldrig undan sin mobil i rädsla för att missa något och på så vis hamna utanför. Dag som natt har de ljudet på och många vaknar av aviseringar och kollar till exempel Instagram mitt i natten. Att detta stör nattsömnen är inte svårt att räkna ut. Dessutom kan de ”belönande” mekanismerna med utsöndring av dopamin (till exempel när en får många likes på en bild) påverka sömnen negativt ytterligare då dopaminet gör en piggare.

Det finns mycket att säga om sociala medier, både positivt och negativt, men hur vi än vänder och vrider på det så är det något som de flesta av oss använder idag. Jag är varken för eller emot, just av den anledningen; jag tycker att mycket är kul, bra och användbart med sociala medier, men ser givetvis också en hel del bekymmer såsom FOMO, utseendefixering, stress och så vidare.

Nu är ju inte jag ”ung tjej” längre, utan snarare kvinna mitt i livet (hjälp så vuxet!) men jag har egentligen tre starka ställningstaganden rörande det här:

1. Om något stressar mer än det känns kul; minska på eller sluta med det helt ett tag. 
2. Att låta något inskränka på den sömn en behöver är aldrig bra i längden och att stänga av ljudet på mobilen eller åtminstone på aviseringar från sociala medier är således en god idé! 
3. Likaså är det bra att öva sig på att göra saker utan att blanda in sociala medier; att strunta i att lägga upp fotot från fikastunden, träningspasset, eller krogrundan ibland. Samt låta bli att kolla telefonen medan en utför aktiviteten. Lite Mindfulness i all enkelhet.

Bild: pixabay.com

 

Källor: Socialstyrelsen, SVT, Wikipedia