ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Stora delarna av min vakna tid går ut på att tänka på, planera och kontrollera mat och träning. Jag äter vanlig mat och normala portioner, men TÄNKER på mat/kropp/träning, mat/kropp/träning JÄMT. När jag vrickar foten och tillfälligt inte kan röra mig som jag brukar får jag stark ångest och drar genast ner på maten... Friskt? Frisk? Nej, jag skulle inte tro det...

Jag har en ätstörning; ätstörning utan närmare specifikation/UNS (som diagnosen heter på den tiden) men det är det ingen som fattar - inte ens jag själv. En ätstörning försvinner inte automatiskt för att en återfår normalvikt. Ätstörningar handlar till stor del om vad en tänker och gör - inte om hur ens kropp ser ut. Det hade jag behövt få veta; då hade jag kanske kunnat förstå varför jag kände mig så ”konstig” fastän jag var ”frisk”.

• En ätstörning innebär inte alltid att den drabbade är underviktig.
• 2/3 av alla som söker vård för ätstörningar har normalvikt eller övervikt.
• Det går inte alltid att se på någon att hen är drabbad av en ätstörning.