ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Läsarfråga: ”Det här med att vara nästan fri...”

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Ni ställer så bra och tänkvärda frågor ❤️ Det känns så schysst att vi pratar om ätstörningar på riktigt hörrni! Låt oss fortsätta med det! Idag svarar jag på ännu en tänkvärd läsarfråga:

Hej! Jag hade anorexia nervosa i tonåren, blev väl aldrig riktigt fri, men levde på och blev van vid besvärliga tankar. Är nu snart 42. Har aldrig blivit fri, trots tidigare hjälp men alltid sett mig som för frisk för att ta mig någon hjälp på traven. Nu börjar jag känna mig trött på detta. Magen krånglar mer än vanligt. Kanske pga nya arbetstider sedan några månader, men funderar ändå på om det också beror på mitt kontrollbehov? Har mycket kontroll över mat och träning. Kan njuta av pizza, godis, bullar och annat på helgen, men håller det tajt under veckan. Är lite rädd att kroppen ska ändras för mycket. Fick besked att jag redan hamnat i övergångsåldern?! Vad händer då med kroppen? Tror att kontrollen satt sig i magen som oro och lett till gaser, svullnad, uppkördhet och utebliven hunger. Jag bajsar inte och känner mig stressad över det, känner mig tjock och svullen! Försöker andas, men glömmer. Tränar mer än jag hinner (men ändå inte så att jag övertränar). Ibland vill jag bara släppa allt och känna hur det skulle bli! Ja, hur skulle det bli? Magen kanske skulle börja göra sitt igen? Någon som känner igen sig? Det här med att vara nästan fri!? Är jag ensam? Mvh Angelica

Hej Angelica!

Nej, du är långt ifrån ensam! Att släppa de sista bitarna av ätstörningen är nog för många det allra svåraste. För mig tog den sista biten absolut längst tid och jag känner igen mig i mycket av det du skriver.

Undvik perfektionstänk kring det här med att bli frisk och fri, tycker jag. Det viktigaste är att du mår bra på det stora hela, inte att du aldrig någonsin mer har en endaste ”ätstörd” tanke. Jag klassar mig som frisk, men det finns fortfarande dagar då den inre rösten inte är särskilt snäll. Har dock lärt mig att de negativa tankarna kring mat, kropp, träning och utseende för mig handlar om helt andra saker. Så när de tankarna kommer försöker jag stanna upp en stund och fundera på vad de handlar om egentligen. Sen går jag vidare, utan att följa det destruktiva spåret.

Jag funderar vidare utifrån din frågeställning... Av det du beskriver så låter det som att du fortfarande agerar en hel del på ätstörningens önskemål och då blir det trassligt. Att släppa mer på kontrollen låter därför som en god idé tycker jag. Ja, jag tror du definitivt att du kan komma längre och må mycket bättre ❤️

Sedan får jag lite tankar angående det här med ditt ”helggodis”: Det är inget fel i sig att bara äta utrymmesmat under helgen, men som del i tillfrisknandet så kan det vara användbart att börja tillåta sig just precis det en vill ha när en vill ha det. Både för att utmana kontrollen men också för att avdramatisera (det en gör till förbud är oftast det som hjärnan får svårt att sluta tänka på). För att nå lite av den där tankefriheten! Testa under en period? Sedan vill jag betona att det är oerhört viktigt att du inte äter för restriktivt i veckorna! När en har eller har haft en ätstörning är det lätt att överskatta sitt energiintag - och att kroppen går med en negativ energibalans är inte bra. För att komma ifrån ätstörningen är det a och o att se till att kroppens energibehov tillgodoses.

Angående magen tänker jag, precis som du är inne på, just på stress. Stress kan påverka och göra magen både för snabb och för trög. Du skriver om upplevelsen av att ”inte riktigt hinna andas” och detta kan faktiskt vara en bov i dramat! Diafragman, vår viktigaste andningsmuskel ”masserar” tarmarna vid djupandning - något som kan motverka förstoppning (Testa att börja jobba med andningen?)

Sedan kan det ju vara saker i kosten som påverkar också såklart. Äter du för mycket fibrer kanske? För lite fett? Äter du tillräckligt, allsidigt och regelbundet? Tuggar du ordentligt? Som alltid rekommenderar jag eminenta Mattillåtet. Där kan du läsa mer om trög mage och mycket annat som din frågeställning berör! 

Vill avsluta med att återigen betona att friskhet kan innebära lite olika saker för olika människor. Det viktigaste är att du känner dig nöjd och tillfreds. Ställ inte för höga krav på dig själv, men var samtidigt ärlig med hur du vill ha det. Hur skulle du vilja leva? Kom också ihåg att det är STOR skillnad att ibland få påhälsning av de ”ätstörda” tankarna, men att då kunna bortse ifrån dem.

Kram ❤️

Glöm inte ❤️

KOMMENTARER:

  • Sara säger:
    2019-02-06 | 14:55:53

    Jag kan verkligen känna igen det där att nästan vara frisk men ändå inte kunna släppa på kontrollen fullt ut och lita på kroppen. Efter att i vuxen ålder kommit till riktig ätstörningsvård har jag äntligen börjat att (oftast) kunna mota iväg kontrolltankarna och stå ut i ångesten utan att agera med ätstört beteende. Men detta hade aldrig gått utan professionell hjälp. Så även om känslan är att inte vara ”tillräckligt sjuk” så tror jag att det är just precis professionell hjälp som behövs för att verkligen klara av att bli frisk och fri på riktigt. För mig har kunskapen jag fått med mig om hur ätstörningar faktiskt påverkar psykiskt och fysiskt och hur allt hänger samman hjälpt mig otroligt mycket. Nu kan jag se hur mina tidigare beteenden skadat mig själv och mitt mående och se hur ångesten faktiskt minskat när jag börjat ge kroppen regelbunden god mat och släppt på en massa förbud. Jag är långt ifrån frisk men tack vare professionell hjälp så är jag hela tiden medveten om när ätstörningen ”talar” och kan se att det inte är jag utan sjukdomen som är så där jobbig. Så mitt råd är att våga söka hjälp och våga ta emot den på riktigt. Det är så värt att hitta ett ”jag” utanför ätstörningen.

    Svar: Mycket klokt! Håller verkligen med dig om nyttan med att ta emot professionell hjälp ❤️👍
    Johanna Ahlsten

  • Angelica säger:
    2019-02-06 | 19:09:22

    🌸 tack!

  • Angelica säger:
    2019-02-06 | 19:09:24

    🌸 tack!

  • Angelica säger:
    2019-02-06 | 19:09:26

    🌸 tack!

  • Angelica säger:
    2019-02-06 | 19:09:27

    🌸 tack!

  • Smörblomman säger:
    2019-02-10 | 16:00:57

    Angelica, du vet väl att man även kan drabbas av psykisk influensa och inte kunna träna pga det? Om du känner att du behöver en paus, kanske kan du försöka lura den där rösten att du faktiskt drabbats av psykisk influensa och behöver ta hand om dig på samma sätt som när du har fysisk influensa dvs genom vila och att ta en paus?

    Ibland är det bra att vara med om livsomskakande händelser för det kan hjälpa en att få perspektiv på saker genom att man tvingas till ofrivilliga pauser från t ex träning, arbete och annat många bara kör på med i vardagen. Jag önskar dig givetvis inga dödsfall eller separationer eller sjukdomar men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Kommentera inlägget här: