ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Jag har idag ett bättre förhållande till mat och ätande än vad jag haft under hela mitt vuxna liv. Det känns ibland faktiskt nästan okomplicerat och "normalt", vilket är helt fantastiskt. De senaste åren har jag har genomgått en stor utveckling och jag kan idag göra sådant som jag för några år sedan inte kunnat drömma om: Jag varierar mig (byter brödsort hit och dit som om det inte vore livsfarligt! ;-) ), äter helt vanlig mat varje dag, tar mera sås för att det är gott, äter utrymmesmat flera gånger i veckan, är generellt mer spontan, väljer det jag är sugen på, låter hunger och mättnad styra intaget, har dåligt samvete mer sällan och grubblar mindre överlag på vad som ska ätas eller inte ätas... 

 

Jag känner matglädje! Livskvaliteten är avsevärt mycket högre med mitt nuvarande leverne och det slår mig att det stundtals är så...lätt! Har jag då ett 100% okomplicerat förhållande till mat och ätande? Nej, det har jag inte (än). Jag har sämre dagar då jag exempelvis är extra känslig för kommentarer, jag tar ofta illa vid mig av prat om bantning och dieter och oplanerade matsituationer kan fortfarande kännas olustiga. Kanske kommer det alltid att finnas en del ätstörda tankar längst bak i huvudet, kanske inte. Jag kan, vill och skall i alla fall fortsätta framåt. Att stanna upp och fira framgången känns också viktigt, jag mår så mycket bättre av det här mer lättsamma förhållningssättet till mat och ätande än tidigare. Det känns befriande att kunna leva såhär och som en triumf att inget "farligt" hände för att jag började släppa på kontrollen - tvärtom. Frisk och fri? Nästan! På väg!

 

PS. Boken Ät allt - hellre nästan rätt än exakt fel (leta på bibliotek!) sammanfattar min kosthållning rätt bra ;-) Åtminstone försöker jag att tänka så. Att sträva efter perfektion är ju dömt att misslyckas och jag tror heller inte på "det optimala ätandet".

 

Bild från: https://pixabay.com