ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Det kom ännu en tänkvärd läsarfråga:

”Tack för en friskinspirerad blogg, det behövs! En fråga, upplevde du när du valde att lämna ätstörningen och under själva tillfrisknandet att just det här med identiteten kopplat till ätstörningen, som jag tror många kan känna igen sig i, var ett hinder som stod i vägen för att våga släppa sjukdomen? Ex vem är jag utan ätstörningen? Om det var så, hur tänkte du och hur hanterade du den biten?”

Hej! Ja, det gjorde jag nog. I början funderade jag väldigt mycket kring vem jag skulle vara utan ätstörningen. Det låter sorgligt, men jag hade också svårt att komma på andra ”intressen” än ätstörningen. Jag minns att jag satt och försökte komma på saker jag tyckte var roliga/givande/intressanta/viktiga och kunde inte komma på en enda grej! Det minskade nog motivationen att bli frisk litegrann. Samtidigt var jag rent ut sagt så trött på skiten och på många sätt redo att bli frisk; det fanns liksom inga alternativ. Så jag tänkte väl: ”Det får bära eller brista!”

Och i takt med att jag mådde bättre kom gamla intressen tillbaka och jag hittade även nya! Humorn återvände och självkänslan växte; och som ni vet har jag inte ångrat en sekund att jag valde bort ätstörningen. Den där falska tryggheten är ju just jävligt falsk. Och när jag alltmer insåg det blev det ännu lättare att gå emot ätstörningen. Det är det som är det magiska; att ju friskare jag blev, ju mer jag vågade gå emot, desto mer förstod jag hur lite av mig som egentligen var ätstörningen.

Ätstörningar är lömska, som jag brukar säga. Tro aldrig på att det ätstörningen erbjuder är bättre än det friska livet: Våga släppa den falska tryggheten! Det blir lättare, roligare, bättre ❤️