ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

För några veckor sedan hade jag en så mysig dag tillsammans med min barndomsvän Anna. Vi åt god libanesisk lunch, fikade, pratade ut, skrattade och hade det allmänt bra. På eftermiddagen blev det dags att gå och hämta min dotter på förskolan och när vi kom ut i det friska höstvädret slogs vi båda av hur rätt det kändes med en promenad. Känslan i kroppen var hur bra som helst; harmoni liksom.

Det är en jäkla tillgång att kunna känna vad en behöver och våga agera på det! Att ha anammat det intuitiva ätandet, men även görandet och varandet är fantastiskt skönt. Livet blir både bättre och enklare när en klarar att lyssna inåt.

Nej, jag gör det inte hela tiden. Ibland är jag mer mindfull än mindful, det kan inte hjälpas. Men allt oftare inser jag att jag blivit rätt bra på att lyssna på min kropp. Och att det funkar gör mig både glad och lite förvånad. Det fanns ju en tid när det kändes som att det aldrig skulle gå att få ha det så.

Men tiden när restriktiv kontroll och reglering styrde är förbi och skall aldrig mer komma igen. Jag lyssnar inåt så ofta jag kan och låter kroppen avgöra vad jag vill och behöver. Rätt ballt om jag får säga det själv.

PS. Mindful eating och intuitivt ätande är kanske inte det första som faller på plats när en håller på att tillfriskna från en ätstörning, men det behöver inte vara så långt borta som en tror. Och att närma sig kroppskännedom och så smått prova att lyssna inåt kan vara användbart (på olika nivåer) genom hela processen ❤️