ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Nästa ämne för önskeinläggen som jag efterfrågade är: 

Hur ska man förhålla sig till en närstående med ätstörning? Hur kan man stötta?

Det här har jag skrivit om tidigare, men känner att det är värt att ta upp igen då det är så betydelsefullt:

Bland det viktigaste som en närstående kan bidra med skulle jag säga är tron; tron på att det går att bli frisk och fri. Alla behöver någon som tror på en, som inte tappar hoppet fastän det är tufft och som finns där i både med- och motgång. Det är nog det finaste en närstående kan göra. Det betyder allt.

En annan essentiellt viktig sak är att försöka undvika tystnad kring den drabbades sjukdom. Våga fråga och våga prata om det, säger jag. Det går nämligen tyvärr inte att tiga ihjäl en ätstörning, tvärtom blir tystnaden bränsle för den att frodas. Visa att du bryr dig, ställ öppna frågor kring den drabbades mående och lyssna på svaren, utan att döma.

Vidare vill jag uppmana till att aldrig ”curla ätstörningen”, var tydlig, ärlig och våga ställa krav - men bli inte arg. En ätstörning är inget val och den drabbade lider av sin sjukdom. Försök förlåta den drabbade för att hen ljuger, säger elaka saker osv. Det är ätstörningen som talar och den som är drabbad har i sina friskare stunder säkerligen dåligt samvete över detta.

Även om det är a och o att inte stryka ätstörningen medhårs så vill jag slå ett slag för lite finkänslighet. Undvik till exempel ta upp matfrågor eller annat som kan vara känsligt i sammanhang där det är många närvarande; prata istället på tu man hand i en lugn och trygg omgivning. Att inte prata om kaloriförbrukning eller annat triggande inför den drabbade är också hänsynsfullt. Om du är en sådan person som inte tjatar om dieter och annat så är dessutom sannolikheten större att den drabbade känner ett större förtroende för dig.

Vidare så är det viktigt att inte glömma att den drabbade är mer än sin sjukdom. Fokusera så långt det är möjligt på det som är positivt och friskt; allt som den drabbade är och gör har ju inte med ätstörningen att göra (även om det ibland kan vara svårt att se skillnad). Gör saker tillsammans där ätstörningen inte har så stort inflytande! Ha tålamod! Du behövs och du gör skillnad, även när det inte känns så.

Annat du som närstående kan göra är att sätta dig in i mer om vad ätstörningar kan handla om. Det finns bra litteratur att köpa eller låna; exempelvis Mattillåtet av Gisela van der Ster eller Sluta svälta av Heléne Glant. KÄTS (Kunskapscentrum för ätstörningar) har också en webbutbildning som är mycket lättillgänglig. Rekommenderas!

Tänk dock på att det är viktigt att du som närstående främst får vara just närstående - inte behandlare. Uppmuntra därför den drabbade att söka professionell hjälp. Det kan förresten även du som närstående behöva - ta hand om dig, glöm inte bort dig själv! ❤️ Frisk & Fri erbjuder både stöd till drabbade och närstående, läs mer på hemsidan.