Kanelbulle-recensenten, del 30 och en kaneldoftande bullbetraktelse
Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Livets goda, Personligt, Ätbart
Kärleken till kanelbullar har hållit i sig genom livet; jag är forftarande lika ”barnsligt” förtjust. Lite talande är att även när jag var som sjukast i min ätstörning och mormor kom på besök med en påse kanelbullar, så åt jag dem – som en självklarhet. Så ja, kanelbullar har en särskild plats i mitt hjärta (liksom mormor själv, förstås).
I perioder bakar jag själv, men uppskattar alltmer att låta andra baka åt mig. Jag har gjort det till ett projekt att hitta den ultimata kanelbullen – och jag är nog något av en kanelbulle-snobb: jag har ju trots allt redan smakat de bästa kanelbullarna (mormors) och att slå dem är svårt. Men om jag ska sätta upp några specifika kriterier, så är det viktigt för mig att bullen:
• Är färsk
• Har lagom med pärlsocker
• Smakar mycket kanel
• Har tillräckligt mycket inkråm/fyllning
Fast… Viktigast av allt är egentligen att kanelbullen inte står för något ont. Att inte snack om ”farligt” gluten, eller kolhydrater – eller annan valfri kost-noja – förtar den goda smaken. I mormors kök pratades inte om några näringsvärden eller makronutrienter, och vi klarade oss bra (bättre!) Inga dieter eller demoner existerade, bara alldeles färska kanelbullar som åts med vällust av både liten och stor.
Levde vi på kanelbullar? Nej givetvis inte, men kanelbullar var och är utmärkt utrymmesmat – om en gillar kanel, och bullar. Och vem gör inte det?
Dagens kanelbulle-recension blir kanelbullen från Café Söder Espresso (i Söderhallarna) som bakar själva. 5 av 5 kanelstänger får den; På alla sätt en jättebra bulle, stor och god och prisvärd (2 för 40:-, ta-med-pris) och prickade av alla punkterna på min lista här ovan.
PS. Kanske, kanske får den liiite högt betyg för att jag åt den i sällskap av en mycket god vän (puss Annis!) ❤️ Men god var den alltså även bortsett från detta, lovar! DS.
