ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Jag får ofta frågan hur en blir motiverad till att våga ta sig ur en ätstörning. Det är svårt att svara på rent generellt; vad som motiverar till att ta steget kan nog se väldigt olika ut. Men. En sak som gäller för alla är följande:

Det är aldrig kört, det går alltid att bli frisk och fri, men tiden som ägts av ätstörningen kommer inte igen. 

Som frisk och fri är jag bitter över hur mycket jag missat genom åren. Sorgsen över hur mycket av livet som försvunnit till ätstörningen. Det friska och fria livet är värt mer än något annat, det fattar jag nu, och jag önskar så att jag hade vågat bli helt frisk mycket tidigare. Men. Jag förlåter mig själv. Jag visste ju bara vad jag hade, inte hur det såg ut ”på andra sidan”. 

Däremot behöver det inte ta lika lång tid för dig! Till alla som funderar över att våga ta steget till att bli frisk så vill jag säga:

• Vänta inte. Det blir aldrig ”rätt” tillfälle att ta tag i ätstörningen. 
• Du behöver inte ha en konkret motivation. 
• Du tappar inte kontrollen om du lämnar ätstörningen - du återtar den!
• Alla argument som du kan komma på för att stanna kvar i ätstörningen är ogiltiga.
• Kanske misslyckas du några gånger på vägen, men det betyder inte att du inte kan lyckas. 
• Våga!

Obs! Detta skall på intet sätt tolkas som att jag tror att det är lätt att lämna ätstörningen. Att bli fri från en ätstörning kan ta tid och en behöver oftast hjälp utifrån. Det jag vill säga med detta är endast att det där om bristen på motivation lätt blir en tankefälla, ett sätt för ätstörningen att hålla en kvar. (För övrigt så saknas ofta energi och motivation till det mesta för den som är drabbad av en ätstörning - av förklarliga skäl). Så. Lås dig inte vid att du inte är ”tillräckligt motiverad”. Det kommer på vägen!