ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Exempel på det ätstörda samhället

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi

Det finns många anledningar till varför en drabbas av ätstörningar. Till skillnad mot vad många tror så är det inte bara orealistiska kroppsideal, att en har en mamma som bantat under ens uppväxtår eller dyl som spelar in - nej, att en drabbas har oftast inte bara en anledning.

Och att ätstörningar i första hand är psykisk ohälsa är inget jag hymlar med. Men. Jag har sett att just detta börjat missbrukas som ett sätt att rättfärdiga dietkultur och träningshets..! Det har insinuerats att det minsann inte är någon som tvingar dig att gå på diet och att det bara är svagheter i psyket som gör att en drabbas av ätstörningar (!) Och, det löjligaste av allt: Den brutala bantningspropaganda som vi ständigt matas med framhålls som ”hälsosam”.

Tillåt mig hånskratta.

Så. Nu har jag skrattat klart.

Vi lever i ett ätstört och smalhetsande samhälle. Okej? Och det gör inte direkt saken lättare för den som kämpar mot en ätstörning. Ta in det!

Vad är det då jag syftar på när jag säger ”det ätstörda samhället?” Här är några exempel/lästips:

  • Skuld och skam på menyn är ett vanligt förhållningssätt till mat i vårt samhälle, i reklamens värld blir det extra påtagligt
 
 
 

 

Och detta var bara ett axplock... Så, nej. Det är sannerligen inte lätt att bli frisk till ett sjukt samhälle!

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2019-04-16 | 20:23:43

    Hej och tack för en fantastisk blogg!

    Jag önskar tips på hur man ska hantera påsken. Jag är inte speciellt orolig över maten som ska serveras. Men jag blir så lätt stressad, får ångest och blir nervös när ALLT ska handla om mat.

    Åker alltid hem vid högtiderna och antingen står man och hjälper till i köket timme efter timme, sen ska det ätas, fikas, bakas...

    Står man inte och lagar mat eller sitter och äter mat så ska det pratas om man. När ska vi äta, vad ska vi äta, hur gör vi med rester etc.

    Jag har kommit långt i min ätstörning men kan bli oerhört provocerad och få jättejobbiga känslor när allt handlar om mat. Jag vill bara fly det, vill hellre plantera blommor, dammsuga bilar, stryka. Bara komma bort från det.

    Hjälp! Vill inte verka trasig när mina föräldrar bara gör sitt bästa för att påsken ska bli bra.

  • Anonym säger:
    2019-04-16 | 20:23:45

    Hej och tack för en fantastisk blogg!

    Jag önskar tips på hur man ska hantera påsken. Jag är inte speciellt orolig över maten som ska serveras. Men jag blir så lätt stressad, får ångest och blir nervös när ALLT ska handla om mat.

    Åker alltid hem vid högtiderna och antingen står man och hjälper till i köket timme efter timme, sen ska det ätas, fikas, bakas...

    Står man inte och lagar mat eller sitter och äter mat så ska det pratas om man. När ska vi äta, vad ska vi äta, hur gör vi med rester etc.

    Jag har kommit långt i min ätstörning men kan bli oerhört provocerad och få jättejobbiga känslor när allt handlar om mat. Jag vill bara fly det, vill hellre plantera blommor, dammsuga bilar, stryka. Bara komma bort från det.

    Hjälp! Vill inte verka trasig när mina föräldrar bara gör sitt bästa för att påsken ska bli bra.

    Svar: Tack för din fråga! Ska försöka svara genom ett inlägg imorgon! Kram
    Johanna Ahlsten

  • Anonym säger:
    2019-04-25 | 19:32:23

    På min arbetsplats kommenteras matlådor ca en gång per lunch iaf. Dock ofta positivt som det där ser gott ut. Det svåra tycker jag är fikat som är en gång i veckan. Jag hoppas inte detta provocerar men jag försöker tänka på min vikt och är inte speciellt förtjust i tårta och fikabröd, men har inga problem att äta "onyttigheter" men jag vill välja själv och inte äta pga grupptryck. Känns alltid som man måste förklara sig att det inte räcker med ett nej. Blir ju extra jobbigt när någon bakat och tex när jag vet att jag inte gillar morotskaka även om det är den godaste morotskaka som någonsin bakats.

    Svar: Ett ja eller ett nej borde räcka. Har skrivit en hel del om det här bl a detta:
    http://aterhamtningsbloggen.blogg.se/2017/may/ingen-redovisningsplikt.html
    Johanna Ahlsten

Kommentera inlägget här: