Frisk och fri och fortsätter framåt
Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt
Jag har nästan glömt hur det känns att vara rädd för mat. Dock kommer jag ihåg att jag varit rädd - så otroligt rädd och begränsad. Idag förstår jag ingenting av den rädslan, känner mig mest bara lurad på en massa år som stulits av ätstörningen. Den där ständiga ångesten och rädslan var så fullkomligt onödig, det mest meningslösa i hela mitt liv.
Naturligtvis går det inte att radera ut sitt förflutna eller att få år tillbaka, men det går att komma ifrån tvångsmässighet, svält, kroppskomplex, att inte kunna vara spontan etc etc etc. Att bli helt frisk handlar för mig om att kunna leva det liv jag vill leva och att inte längre begränsas. Precis där är jag idag.
Dessutom. En väldigt cool grej är att jag hela tiden, sedan jag började känna mig helt frisk, har märkt att jag fortsätter framåt på olika sätt. Tankefriheten blir till exempel bara större med åren. Jag har också blivit mindre arg; ilskan har istället till stora delar ersatts av målmedvetenhet, saklighet och riktat engagemang. (PS. Inget fel att vara arg, ilska är bra! DS.)
Idag känns ätstörningen - som ju faktiskt funnits där en betydande del av mitt liv - väldigt avlägsen. Jag är frisk och fri och fortsätter framåt ❤️
