ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Dagens inlägg är en gästblogg av min kära vän Lorena Gustavsson. Lätt TW då ämnen som kaloriinnehåll och att väga mat nämns. Vill poängtera att jag verkligen uppskattar att Lorena lyfter det här; vi behöver prata om dietkulturen - den ätstörda samtiden - och det går tyvärr inte att göra det utan att riskera att trigga någon då dietkulturen bara består av just triggers...

Då och då brukar jag beställa några lådor proteinbars. Ja, jag vet att det oftast är proteinberikad Snickers, det är också exakt vad jag är ute efter. För mig som har ett högt energibehov, gillar choklad men också gärna önskar en lite “matig” känsla passar de bra. Vi skulle kunna diskutera de halvmilslånga ingredienslistorna, kollagenpeptider och hur enkelt det är att baka egna bars hemma istället men jag orkar inte hålla på! Överhuvudtaget är jag otroligt less på dietkultur, “äta rent”, “tänka på kosten” och dylikt efter att ha befunnnit mig i en värld där detta är av monumental vikt i en halv evighet.

Så, för att på ett snabbt och enkelt sätt kunna köpa mina proteinsnickers besöker jag allt som oftast kosttillskottsbolags hemsidor. Där kan man köpa saker som funkar för saken de är ämnade för (typ, kreatin, dragremmar och magnesium) och andra saker av lite mer tvivelaktig karaktär (Raging-zombiefucking-testoboost of doom-exploding-PWO-fatburner pro et cetera). Jag är av åsikten att vuxna människor själva bär ansvaret för att göra informerade val i sina inköp och lägger därför ingen större värdering i detta.

Vad jag däremot har ett problem med är vissa av dessa hemsidors ambition att “utbilda” sina kunder om kost och träning. Om man kikar runt på olika företags sidor har 100 % av dessa artiklar publicerade under någon slags “informations”-flik. Inte sällan är dessa harmlösa, det kan stå någonting om hur man bör träna till failure eller inte failure, eller att kiwi är en superfrukt. Oftast mynnar dessa artiklar ut i reklam för en eller flera produkter som säljs på sidan.

Harmlöst i nio fall av tio, dock ganska så jävla skadligt i det tionde fallet.
På en av Sveriges största kosttillskottsföretags hemsidor hittar jag fyra kostprogram med olika många kcal. De är förstås djupt sorgliga för vem som helst som faktiskt gillar mat. Det är kycklingfile, ris, havregryn, bär - ja ni fattar. Lösa ingredienser, sammansatta för att “optimera” makro- och mikronutrienter. Helt ok för mig, det handlar trots allt om kost och inte mat - märk skillnaden på desssa två! Vill man äta bara för bränsle så får man väl göra det. Vem är jag att kritisera?

Tyvärr noterar jag att ett av dessa kostprogram borde raderas från jordens yta, det borde ärligt talat aldrig ha skrivits. Mitt huvud sprängs när jag läser; 1000 kcal/dag - Detta kostprogram passar en mycket lätt, stillasittande person som ändå har som mål att gå ned i vikt.

Vänta lite här nu…

Vänta lite till…

Vad i HELVETE läste jag nyss?

Grejen är att INGEN bör äta bara 1000 kcal per dag. Min högra skinka behöver mer än 1000 kcal per dag. Den mängden duger knappt till att hålla organen vid liv förutsatt att du ligger i koma. Detta är också vad BMR innebär. Basal metabolic rate för att slänga sig med facktermen. En vuxen människas BMR är i regel en bra bit över 1000 kcal per dag. Är det inte det beror det nästan alltid på att man är anorektisk och därmed rejält underviktig. Mitt BMR är enligt ett flertal kalkylatorer runt 1300. Jag är en väldigt småväxt person. Det här kostschemat menar alltså att en person med ett liv normalt ska klara sig på mindre än vad som krävs för en 8-årig flicka i koma?!

Det står dessutom att kostprogrammet är skrivet för en “mycket stillasittande person”, samtidigt finner vi nutritionsanvisningar för “preworkout” och “postworkout”. I mitt huvud betyder det att man inte är SÅ förbannat stillasittande, för man förväntas ju trots allt träna mitt i svälten. För det är vad det här är - svält. Försök inte intala mig annat. Jag får liksom tredje gradens migrän och psykbryt när jag läser i schemat och ser mängder så som “20 gram hallon”.

20 GRAM HALLON?! Jag vägde upp det på matvåg bara för att se om det var så patetiskt som jag föreställde mig, det var värre. Det var sex stycken. Sex hallon. Härligt va? Som en kulinarisk liten eskapad till dina 30 gram havregryn. Alla fitnessmänniskor vet redan detta, men för er andra så är 30 gram ungefär så man skymtar någonting grötaktigt längst ner i skålen. Precis lagom för att hinna känna ett litet uns av smak innan det är slut.
Låt mig inte tråka ut er med fortsättningen, det är bara mer av samma. Väldigt få gram av väldigt torftiga ingredienser, lite BCAA (som är bevisat verkningslöst) och lite PWO (eftersom man måste ha koffein och andra stimulanter för att ens orka stå på benen vid ett sådant här energiunderskott. Du kommer inte dra PB i mark på den här kosten direkt, du kommer kanske knappt orka gå upp för trappan till.

Att äta så här över en längre period kommer att göra dig sjuk. Du kommer få näringsbrister, förlora muskelmassa prestera dåligt, må skit och dessutom ökar risken att trigga en restriktiv ätstörning då dessa så gott som alltid utlöses av svält. Att äta så en period är dessutom förrädiskt för om du är frisk i övrigt kommer kroppen att anpassa sig och till en början kommer du kanske t o m må bra. Ofta upptäcker man inte vilken skada en diet har åsamkat förrän det är för sent.

Många av oss som vet lite sedan innan kan ju snabbt avfärda ett schema likt detta, men det finns de som är 13, precis hittat till gymmet och vill äta för att utvecklas. De kan mycket väl se det här och med kombinationen okunskap och en önskan om att bli “tightare” (varför man nu skulle vilja bli det när man kan äta tillräckligt och bli stark) få för sig att faktiskt äta så här.

Har aktörer som säljer tillskott ett ansvar för det här? Oklart, men jag skulle säga att man faktiskt har det. Moral är inget som förekommer i överflöd i tillskottsbranschen men man kunde väl åtminstone försöka ha någon lägstanivå.

Behöver jag säga att jag handlade mina bars från en konkurrent?  

/Lorena