Vad göra när barnet börjar fatta smalhetsnormen?
Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Mammalivet
Jag vet att det bara är en tidsfråga tills mina barn börjar förstå det här med smal och tjock och samhällets värderingar kring detta. De är i nuläget så änglalikt befriade från allt som har med kroppsskam och matångest att göra, men jag fattar ju att det (tyvärr) inte kommer vara för evigt. Det plågar mig att de snart kommer få möta på dumma påståenden, till exempel om mat; som att man inte ska äta ditten eller datten ”för då blir man TJOCK!” Som om det: 1. Vore sant (finns faktiskt inga enskilda livsmedel som ”gör en tjock”) 2. Vore det värsta som skulle kunna hända (smalhetsen i ett nötskal).
Att främja självkänsla och motverka ätstörningar och psykisk ohälsa är kanske det jag brinner allra mest för och jag tänker att det såklart börjar med barnen! Har skrivit en del om det här tidigare, men tänkte höra om ni har några tips? Lite mer konkret liksom gällande hur en kan prata med barnen om smalhetsnormen; vad kan en säga till ett barn som börjat koppla ihop smal med bra och tjock med dåligt?
Carro säger:
Usch mitt hjärta skulle gå sönder om mina brorsbarn började tvivla på sina kroppar pga idiotiska ideal. Det är inte det livet ska handla om liksom, det är så onödigt! Jag vet inte om man kan säga något särskilt, men kanske läsa böcker för dem som tar upp människor som ser olika ut på olika sätt (inte bara tjock/smal utan andra faktorer också). Tror det viktigaste du kan göra är att föregå med gott exempel och behålla ditt avslappnade förhållningssätt till mat och kropp :) har inga bra tips tyvärr men bra att du tar upp frågan, några andra kanske har förslag! Ha en fin dag!😍
Mia säger:
De som står mig nära, har alltid sett det/sagt det, att man är "bättre" om man är smal, att man på något sätt, har mer karaktär/är starkare än de som är kraftiga, oavsett vad det beror på tex. sjukdom, att man inte har samma möjlighet att röra sig osv. Önskar att jag hade svaret, på din fråga, men det enda jag kan säga är att inte förknippa ordet bättre, med smal. De säger fortfarande, likadant idag, och det är svårt att inte ta åt sig, fast jag idag är vuxen. Men fortfarande har Äs, och aktiva "feltankar" om min kropp....ursäkta novellen. Din blogg är så bra 🙏. Kram Mia ❤
Saga säger:
Det börjar ju ganska tidigt, eller gjorde för min dotter iaf, att barn frågar om sånt de inte är vana vid. Människor som ser ut, pratar, eller på annat sätt är på ngt sätt som barnet inte mött förut. Jag tyckte det var svårt att veta hur jag skulle möta de frågorna först. Dels att uppfostra i att inte prata om andra människor eller peka osv. Dels att svara på frågor om varför människor är olika på ett sätt som inte lägger värderingar som att det är bättre eller sämre att vara på något visst sätt. Men så märkte jag att det är lurigt med en del ord också. Ex kom jag på mig själv med att säga att man inte får kalla någon tjock för att en del blir ledsna för det. Rätt eller fel? Vet inte. Etablerade jag istället tanken hos dottern att det skulle vara dåligt? Samtidigt tänker jag att många ändå kan ta illa upp, även om det är ett oanande barn som säger så. Öht kan det vara svårt för barn att förstå att det ibland är ok att beskriva andra människor och ibland inte. Svårt alltså. Men jag tror jättemycket finns att vinna i dels hur man pratar om sin egen kropp och dels hur man pratar om våra olikheter som i grunden ngt positivt.