ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Amning och viktnedgång - trigger för ätstörning?

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Mammalivet

Jag väger mig aldrig (!) De gånger jag vägts i samband med besök på MVC har varit undantag. Trots att jag inte har sifferkoll på min kropp så anar jag att jag har tappat mer vikt än önskvärt i samband med den här amningsperioden. Har fortfarande normalvikt och så (om än i det lägre spannet kanske) men har tappat, det känner jag. Jag vet också att jag gick in i den senaste graviditeten med en lägre vikt än inför den första. Hann liksom aldrig ”hämta igen”. Och precis det behöver jag göra nu; hämta igen. Jag behöver öka lite i vikt.

Mammalivet är slitigt. Lugn och ro vid måltid har jag oftast inte. Samtidigt har jag aldrig ätit så mycket utrymmesmat som under den här föräldraledigheten. Det snabba och energirika har varit en räddning! Och jag vill specifikt förtydliga att jag har gjort exakt 0 och ingenting för att gå ner i vikt. Hade ingen önskan om att så gå ner ett endaste gram...

Om jag nu inte bryr mig om vikt, varför vill jag då gå upp? Tja, jag mår egentligen väldigt bra, men det finns faktiskt ingen anledning att stanna på en lägre vikt än den jag hade innan jag blev gravid. De här ser jag som de huvudsakliga anledningarna:

  • Som tidigare ätstörningsdrabbad så finns en reell risk att drabbas av återfall i och med en (frivillig eller ofrivillig) viktnedgång. Jag är relativt safe och mår som sagt väldigt bra, men det här är inget en ska gambla med.
  • Mammalivet är som sagt stundtals rätt tufft, såväl fysiskt som emotionellt. Det är vanligt med återfall i ätstörning hos nyblivna mödrar*. En behöver därmed lite marginaler. (*Obs! Återfallen behöver inte börja med eller ens alls handla om viktnedgång!)
  • Jag kommer med en viktuppgång högst troligt att orka mer och ha lättare att bygga muskler. Halleluja!
  • Jag tror att det optimala för min kropp med tanke på östrogennivåer, menscykel etc är att gå upp lite i vikt. 
  • Som förebild för ätstörningsdrabbade (tidigare eller pågående) så finns det ytterligare en poäng med att inte vara smalare än nödvändigt.

Vad tycker ni? Resonerar jag vettigt?

 

 

 Bild: pixabay.com