Vägen till att bli frisk och fri från en ätstörning är sällan spikrak och att stå ut med ångesten är svårt. Troligtvis faller du då och då tillbaka i det ätstörda tänkandet och/eller agerandet när det blir för tufft, vilket kan kännas som ett stort misslyckande. Dippar kan vara jobbiga att hantera, men att "misslyckas" ett par gånger på vägen mot det friska och fria livet är normalt och i det närmaste oundvikligt. Det viktiga är att skammen över misslyckandet inte blir så stor att du börjar ljuga för dig själv igen (ex "jag behöver inte äta lika mycket som andra människor"), eller att du helt enkelt ger upp ("det är ingen idé att försöka, jag klarar det ju uppenbarligen inte"). Du har allt att vinna på att vara ärlig mot dig själv och att satsa på det fria livet. Gör det för din egen skull och tro på att det verkligen går att bli frisk och fri.