ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Saker man bara inte säger...

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande

Okej. Förbered er på en rant om utseendekommentarer... Visst, det behöver inte vara fel att säga att någon är snygg i sin outfit eller att någon har fint hår, men vissa saker som berör utseende är faktiskt inte okej att säga. Aldrig. Jag blev igår påmind om hur illa just kommentarer om utseende kan landa då en person berättade om en grej hon fått höra - en sak som gjort henne märkbart illa.

Utseende- och/eller viktkommentarer är i min mening alltid onödiga, men för en person som lider av en ätstörning kan de få allvarliga följder. Och jag blir så förbannad över att somliga bara inte kan hålla käften. TÄNK innan munnen pratar liksom. Vissa verkar ha ett rent tvångsmässigt sätt att ALLTID kommentera andras utseende. Snälla, skaffa en annan hobby!

Och vissa saker är värre än andra tycker jag...

”Är du gravid?”

Jag tror ibland i min enfald att alla har fattat att man inte frågar om det, men nej nej, det händer fortfarande hela tiden. Att fråga en tjej om hon är gravid... Alltså. Bara gör det inte. (Vet själv hur enormt fel den frågan kan landa, på så många plan).

”Vad snygg du är, har du gått ner i vikt?”

Även sådana här kommentarer som vissa bestämt hävdar är odelat ”positiva” kan uppfattas väldigt fel. För vad säger den där kommentaren egentligen? Att personen i fråga var ful förut? Att personens egenvärde sitter i vikten? Att smal är det enda som räknas, inte hur en mår? Det är ingen komplimang, det är bara en manifestation för smalhetsen.

Det behöver inte handla om vikt heller, nej, det retar mig nästan lika mycket när vissa påpekar saker i andras utseende på ett sjukt ouppfostrat sätt. Tar sig friheter att liksom recensera ens hud, anletsdrag osv. Jag skulle ALDRIG göra så. Så jävla oartigt!

Ja, de allra flesta utseendekommentarer är överflödiga i min mening. Slut på rant.

Hur ser du på saken?

 
PS. Trots att jag är frisk och fri bävar jag lite för de kommentarer jag vet att jag kommer få när jag nu vill gå upp det jag tappat i och med amningen. Ja, ni läste rätt, jag vill gå upp, kan ni tänka er. Jag vill faktiskt gå upp lite i vikt - men jag önskar att jag kunde få göra det i fred, utan att få höra om det! DS.

PS. PS.

”Du ser jättetrött ut”

Har någon någonsin blivit piggare av att höra det undrar jag? Troligtvis inte.

DS. DS.

Löpningen: Min akilleshäl

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Personligt, Träning och fysioterapi

Jag fick sluta springa för ca 10 år sedan då mina knän bara ”gav upp”. Efter en skada i baksida lår och i och med den påtvingade vilan det medförde så kände jag helt plötsligt hur ont i knäna jag hade. Jag hade kört min kropp i botten - överträningssyndrom - det hade smugit sig på under flera års systematisk överträning kombinerat med allt för energifattig kosthållning.

Att sluta springa blev traumatiskt, jag blev deprimerad då väldigt mycket av min identitet satt i att jag var en person som löptränade mycket. Katastroftankar, att jag drog in på maten och att jag blev rörelserädd var saker som påverkade att det tog lång tid för mig att ”komma tillbaka”

Ja, förresten; ”tillbaka”? Vad innebär det egentligen? Jag är då inte ”tillbaka” till löpning, nej långt ifrån. Varje gång jag försökt har jag skadat mig, förmodligen för att jag haft för bråttom framåt (även om jag tyckt att jag tagit det lugnt). Stressfraktur i foten. Ospecifik smärta i vaden. Flera hamstringsskador. Dessutom: 10 år äldre, två barn senare. Det går inte att jämföra med mitt 25-åriga jag.

Och det är okej. Jag vill poängtera att jag har så mycket bättre hälsa idag trots att jag tränar mindre (ja till och med på grund av tänker jag, tvångsmässig träning är ju inte hälsosam) och total avsaknad av löpträning. Mitt förhållande till mat, till träning och till mig själv är hälsosamt på riktigt nu och det skulle jag inte byta mot någon löpträning i världen!

Men.

Om jag prompt skulle vilja börja springa igen någon gång måste jag ta det jääääkligt lugnt. Dessutom:

  1. Prioritera styrketräning; bål, ben/rumpa 
  2. Vara noga med återhämtning 
  3. Öka på näringsintaget
  4. Ta det jäääääääääkligt lugnt (nämnde visst det, men nämner det igen...)
  5. Ta hjälp av en vettig kollega
  6. Inte springa för långa distanser (tänker mig MAX 5 km) 
  7. Idka självmedkänsla: Det är okej om det inte går, det säger inget om mitt värde. Jag är lika bra även om jag inte kan springa
Bild: pixabay.com

Tillit till kroppens läkande förmåga

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Träning och fysioterapi, Återhämtning

Efter inlägget om tvångsmässig träning kom ett önskemål från en läsare:

”Med tvångsmässig överträning kommer ofta skador som kan bli kroniska och påverka vardagens alla aktiviteter. Skulle du kunna skriva om det?”

Hej! 

Överträningssyndrom är ingen hit för kroppen, nej. Återhämtning är essentiellt för att kroppen inte skall hamna i ett tillstånd där den bryts ner. Och det är helt sant att det kan ta mycket lång tid att komma tillbaka efter år av överträning och ätstörningar. Jag har tidigare skrivit en hel del om baksidorna med ätstörningar och överträning; om förhöjd skaderisk, stressfrakturer, benskörhet och minskad fertilitet. Dessa är reella risker. Men. Jag vill också poängtera följande:

Kroppen har mycket god förmåga till läkning - om vi ger den rätt förutsättningar; tillräckligt med mat, allsidig kost, tillfredsställande återhämtning, rätt anpassad aktivitet, självmedkänsla, tid och tålamod.

Att vi tar till oss och försöker tro på detta är viktigt i sig då det motverkar de destruktiva katastroftankarna. Tankar som säger att det är kört, eller att du lika gärna kan fortsätta köra dig själv i botten ska väck! Tro mig när jag säger att det är väldigt mycket som kan bli bättre, kanske inte alltid helt bra, men nästan alltid bättre.

Naturligtvis är det bästa att aldrig hamna i utmattningssyndrom, ätstörningar, överträning eller annat som är negativt för kroppen - men livet händer och de här sakerna är ju inget en direkt planerar. Så låt oss fokusera på det vi kan göra; såväl förebyggande som när det redan gått fel ❤️