Det blir inte alltid som man har tänkt sig - Om graviditetsrelaterad bäckensmärta och (lagom) acceptans
Kategori: Allmänt, Mammalivet, Personligt, Träning och fysioterapi
Under min graviditet var jag helt förskonad från "foglossning" (graviditetsrelaterad bäckensmärta) och hade egentligen inga andra nämnvärda krämpor heller. Dagarna efter mitt kejsarsnitt hade jag visserligen väldigt ont i såret, men inte mer än jag klarade av och var beredd på. Jag kände mig stolt som klarade av att komma ur sängen redan samma dag och såg positivt på framtiden.
Cirka en vecka efter förlossningen, i takt med att jag trappade ner på smärtlindringen, började jag märka av att jag hade ont långt ner i ländryggen och jag noterade även en huggande smärta i vänster skinka vid rörelse och belastning. I början trodde jag att smärtan kom från ländryggen, jag hade ju suttit och ammat i väldigt konstiga positioner på sjukhuset och så. Efter att ha tänkt närmare på mina symtom och utfört en fysioterapeutisk bedömning av mig själv kom jag dock fram till att smärtan kom från en av bäckenbenets bakre leder, sacro iliaca-leden (SI-leden) och att den mest gick att likna vid foglossningssmärta. Smärtan har nu bara blivit värre och värre under cirka två veckor, det känns som om någon kör en kniv i baksidan av höften på mig när jag går.
Behöver jag säga att jag känner mig ganska nere? Det var ju inte direkt såhär jag hade tänkt mig den första tiden som mamma: Att ha ont varje gång jag lyfter min dotter och att inte ens kunna ta några steg utan huggande smärta... Jag har haft en hel del skador och smärtor de senaste åren och vet med mig att jag tenderar att deppa ihop totalt, bli jättebitter och få katastroftankar när jag får ont. Det är inte bra, jag vet att jag måste vända det här nu: Andas och jobba med acceptans (det där lilla ordet som jag har så svårt att acceptera 😉). När jag säger acceptans så menar jag dock inte att jag inte får vara ledsen, eller att jag inte förtjänar hjälp och tröst, tvärtom: Det är självklart okej att vara ledsen för att det gör ont och för att det hindrar mig, men att jag gräver ner mig kommer inte att hjälpa mig.
Jag har beställt ett bäckenbälte, träffat en läkare och skall även boka tid hos en specialiserad fysioterapeut. Får börja så och tänka att jag gör vad jag kan för att jag ska bli bättre. Acceptera att jag har ont just nu, men tro på att det här också kommer att gå över! Och så har jag mormors kloka ord med mig: Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå ❤
Om graviditetsrelaterade bäckensmärtor Smärtorna kan vara lokaliserade till baksidan av bäckenet, ofta med utstrålning ner i skinkor/ljumskar/höfter (bakre bäckensmärta) och/eller till blygdbensfogen/symfysen (främre bäckensmärta). Graviditetsrelaterad bäckensmärta uppkommer i genomsnitt i graviditetsvecka 18 och avtar oftast när barnet är fött. I mer sällsynta fall kvarstår smärtorna längre och/eller debuterar först efter förlossningen. Man vet inte de exakta mekanismerna bakom smärtorna, men den mest kända teorin är att det har att göra med de förhöjda halterna av hormonet relaxin som gör bäckenet "lösare" och mer instabilt under graviditeten. Hormonet finns även kvar i förhöjd grad så länge kvinnan ammar, vilket skulle kunna förklara de smärtor som kvarstår eller uppkommer efter graviditeten. Förutom relaxin-teorin så spekuleras det även i om dessa bäckensmärtor möjligen genereras från ett inflammatoriskt tillstånd i bäckenlederna. Det är viktigt att skilja mellan smärta från ländryggen och smärta som kommer från bäckenet. Till skillnad mot ländryggssmärta, som oftast blir bättre av rörelse, så förvärras bäckensmärtor av promenader och annan (sned)belastning. För mycket aktivitet som långa promenader är därför kontraindicerat. Likaså är det inte lämpligt att ta smärtlindrande läkemedel innan aktivitet, utan bättre att lyssna på kroppen och anpassa den fysiska aktiviteten därefter. Att använda ett bäckenbälte kan fungera som en effektiv smärtlindring (framför allt vid bakre bäckensmärta) då det bidrar med en ökad stabilisering av bäckenet. Cykling eller anpassad vattenträning är att föredra som motionsform framför aktiviteter med stöt- eller snedbelastning. Att träna bäckenbottenmuskulaturen dagligen samt att på ett skonsamt (ej smärtprovocerande) sätt träna ben/höftmuskulatur några gånger i veckan rekommenderas. Foglossning/bäckensmärtor är smärtsamt och handikappande. Det är inget "normaltillstånd", utan något som du har all rätt att få vård för. Förutom en bra läkarkontakt så kan det vara till stor hjälp att träffa en fysioterapeut (helst med specialistkompetens inom kvinnohälsa) för att få en utförlig undersökning och adekvat rådgivning.
Bild från: https://pixabay.com/ (redigerad med text och pilar)
Rehabträningens utmaningar (och hur de kan överkommas) – Johanna Ahlsten säger:
[…] patient. Nyligen har jag åter påbörjat en period med rehab för egen del, denna gång för min bäckensmärta. När jag kom hem från första besöket hos min duktiga fysioterapeut Mia, så hade en mängd […]
Mammalistan (blogglista) – Johanna Ahlsten säger:
[…] Haha, det mesta är upp och ner… 🙃 […]