ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Dela inte de triggande bilderna

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Jag kommer aldrig dela bilder på när jag var som smalast. Det finns många anledningar till det:

För det första så sitter en ätstörning inte i kroppsvikten och det är väldigt viktigt för mig att få nå ut med just det känner jag. 2/3 som söker vård för ätstörningar är normalviktiga eller överviktiga; anorexia nervosa är alltså inte ens den vanligaste ätstörningsdiagnosen. Ätstörningar är (oavsett diagnos) i grund och botten psykisk ohälsa och att någon med en ätstörning gått upp eller ner i vikt betyder inte något i sig. Naturligtvis är det helt nödvändigt att den som är väldigt underviktig och/eller lider av anorexia nervosa går upp i vikt (annars går det inte att bli frisk) men att personen i fråga går upp i vikt betyder inte automatiskt att hen är fri från ätstörning. Sett till egen erfarenhet så förpestades livet av ätstörningen även under perioder då jag inte var underviktig. Att alla trodde att jag var frisk för att jag inte längre var mager ställde till med stora problem för mig.

En annan sak som talar mot att visa bilder på ”anorektiska” kroppar är att den typen av bilder tenderar att trigga andra, mana till jämförande och (hur sjukt det än må låta) förstärka tävlingsmomentet; att bli smal, smalare, smalast* (och det finns ju alltid någon som är smalare...) Hur mycket personer med ätstörningar triggas av sådana här bilder är naturligtvis individuellt - vissa väldigt mycket, andra inte alls - men jag har hur som helst svårt att se att någon får ut något positivt av dem.

Här vet jag att det finns de som ser annorlunda på saken, som vill visa att de blivit friska och peppa andra genom att posta före/efter-bilder. Jag tror det är bättre att låta bli och det står jag fast vid. De där bilderna spär på den smala (i dubbel bemärkelse) bilden av ätstörningar. Media verkar ju älska reportage där anorexia-överlevaren exponeras med före/efter-bilder och detaljerade beskrivningar av hur personen svultit sig (även det mycket triggande) och så vidare. Inte bara ger det en felaktig bild av ätstörningar när det framställs som att anorexia är den enda ätstörningen, utan det blir nästintill ett glorifierande av sjukdomen. Inte bra.

 
Det kan kännas lockande att dela bilder för att visa hur smal en har varit (och på så sätt säga: ”Jag mår bättre nu”), men snälla, tänk till en extra gång över vad du egentligen vill säga med bilderna och hur de kan påverka andra. Tillsammans kan vi öka kunskapen om ätstörningar och utbilda andra; det klarar vi fint utan triggande bilder!

Vad säger du? Vill gärna höra era synpunkter!

 
 

*Vill poängtera att det inte är så för alla som är drabbade av ätstörningar. Dock är smalhets och strävan efter viktnedgång vanligt.

KOMMENTARER:

  • Sara säger:
    2018-10-29 | 12:19:28

    Håller helt med om att före/efter-bilder bara spär på smalhetsen. Särskilt eftersom dagens norm med väldigt smala och kraftigt retuscherade kroppsbilder möter oss överallt och dessa inte ligger långt ifrån anorektiska kroppar. Just att flytta fokus från vikten i sig till ätstörning som sjukdom oavsett vikt är a och o idag när så många har en störd relation till mat, ätande och kropp. Tänker att många (liksom jag själv innan jag fick komma till riktig ätstörningsvård) inte tror att de har en ”riktig” ätstörning bara för att de ser en anorektiker framför sig som som den som är sjuk ”på riktigt”.

    Svar: Exakt! ❤️
    Johanna Ahlsten

  • Nathalie säger:
    2018-10-29 | 19:13:37
    Bloggadress: http://naatly.se

    Jag har aldrig fattat det där med att lägga ut bilder på sig själv när man varit som magrast och ännu mindre förstår jag de som lägger ut bilder där man tydligt ser hur de vrider sig i vinklar för att se så smal ut som möjligt. Det känns direkt som att det blir en tävling, precis som du skriver.
    Kram

    Svar: Nej, jag har heller aldrig förstått och aldrig ens tagit bilder. Snarare undvek jag det så det finns knappt några bilder på mig från de perioderna. Kram
    Johanna Ahlsten

  • Erika säger:
    2018-10-30 | 12:57:31

    Åh jag håller med! Fast har knappt reflekterat över det triggande med bilder innan - för mig är det fysiska bara en så liten del av min sjukdom på så många sätt. Liksom ja, under ungefär ett års tid var jag hälsofarligt underviktig, men det överskuggas av att ca 20 år av mitt 33 år långa liv slukades av min mat-, kropp- och träningsrelaterade besatthet, av kroppshat. Det skulle kännas konstigt att illustrera en text om en psykisk sjukdom med en kroppsfokuserad bild.

    Svar: ”Det skulle kännas konstigt att illustrera en text om en psykisk sjukdom med en kroppsfokuserad bild” Du sätter fingret på det! 👍❤️
    Johanna Ahlsten

  • Sharon säger:
    2020-06-27 | 19:42:04

    Efter lunch gick jag ut på en promenad. Jag tänkte hitta nån trevlig skuggig plats att läsa på. Istället tittade jag på kroppar. "Är hon smalare än jag?" "Ser jag lika tjock ut som henne?". Jag höll på att bli galen. Så jag gick hem. Då började det. Jag tog fram gamla bilder av mig själv och jämförde dem med nytagna för att se om jag gått upp i vikt. Jag till och med tog bilder ur olika vinklar. Och fick ångest. Och raderade. Och samlade mig och gjorde en sökning på "triggar" och "smal" för att se om det fanns andra som jag som blev triggade av andras smala kroppar och hittade din text. Så fantastiskt välskriven och så insiktsfull. Jag behövde komma tillbaka till verkligheten; förstå att jag är sjuk och att det ideal jag kämpar så hårt mot att inte vilja uppnå är sjukt. Jag är 45 år och har haft ätstörningar (anorexi, ätstörning uns) i olika omgångar sedan jag var 13. Blir lycklig när jag ser din blogg, du har kommit vidare. Det betyder att jag också kan det. Eller hur?

    Svar: Ja det kan du. Det går att bli frisk ❤️ Tack för fint beröm, önskar dig varmt lycka till ❤️
    Johanna Ahlsten

Kommentera inlägget här: