Tomrum?
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande
Många med ätstörning oroar sig över vad de egentligen skulle vara och göra utan den. Det blir fort en stor del av ens identitet att leva ”ätstört” och ätstörningen har dessutom ofta uppkommit som ett sätt att hantera tillvaron (reglera känslor, döva ångest osv), vilket såklart kan kännas läskigt att släppa.
Jag kan verkligen förstå den här rädslan, men vill poängtera att den inte är annat än en tankefälla - att ätstörningen skulle vara till ”nytta” för en stämmer inte. Ätstörningens trygghet och stabilitet är alltid falsk.
Upplever jag som frisk att det kan kännas ”tomt” ibland? Ja, kanske, fast enbart på ett positivt sätt skulle jag säga. Tomt är egentligen fel ord; rymligt är en bättre beskrivning. Det blir liksom tid över, lugn och ro i huvudet, kraft kvar i slutet av dagen, flyt. Mer plats för livet som det är värt att levas - inte bara överlevas.
Det eventuella tomrummet kommer fyllas med annat i sinom tid. Sörj ätstörningen en stund om du behöver, men du kommer finna annat som tar dess plats och när du är frisk och fri är det högst osannolikt att du kommer sakna den.
