Matschema - hjälp eller stjälp?
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande
Jag vet inte hur många som under åren jag bloggat skrivit till mig och uttryckt frustration över det här med att äta efter matschema: ”Det känns så låst, tänk om jag är mer hungrig sen?” eller: ”Jag kommer inte ur att mäta och väga maten, jag har jättesvårt att äta på restaurang eller hemma hos en vän”. ”Det känns för mycket”. ”Det känns för lite, det måste vara något fel på mig”. Matschemat blir lätt ett nytt tvång och nya skuldkänslor.
När jag tillfrisknande från ätstörning åt jag efter matschema i början. Det var helt rimliga mängder och bra för mig, men jag stötte ändå på de här problemen. Länge höll tvånget i sig att mäta upp ”rätt” mängder och jag fick ofta dåligt samvete när jag inte blev mätt och behövde äta utöver.
Jag är inte emot matscheman, det vill jag starkt poängtera, men jag upplever att några saker skulle behöva tydliggöras:
- Någon sa att man kunde se matschemat ungefär som stödhjul - det är faktiskt en bra liknelse! - ett stöd att förhålla sig till i början, men som man sedan släpper och blir friare.
- Det som står på matschemat är ett MINIMUM. Vill återigen poängtera att för majoriteten av de som går igenom ”recocery” ingår en fas där man är mer hungrig och sugen och där man behöver ”äta igen”. Det är helt normalt (kanske till och med nödvändigt!) och övergående (förutsatt att man ger kroppen tillräckligt med mat på regelbundna tider och så vidare).
- Alla kroppar tillhör för övrigt individer, det är orimligt att alla skulle ha exakt lika behov.
- Du kommer heller inte äta exakt likadant varje dag. När kroppen lär sig hunger och mättnad kommer du märka att behovet varierar.
- Det är inget fel att ha en stomme i sitt ätande: Frukost, mellis, lunch, mellis, middag, kvällis - regelbundenhet är jättebra - men att kunna gå ifrån rutiner ibland är viktigt.
- Ett för styrt matschema motverkar möjlighet till att följa kroppens intuition. Att bli frisk måste på sikt innebära att låta hunger, mättnad, tycke och smak styra ätandet.
PS. Något jag aldrig förstått är de slutenvårdsavdelningar för personer med ätstörningar där det är ”förbjudet” att äta utöver matschemat. Förstår inte hur att somna hungrig skulle vara en bra behandling! 😞
Sanna säger:
Bloggadress: http://nouw.se/trettiofyran
Bra skrivet! Håller med det sista du skrev...Att lägga sig hungrig.. att inte få en kopp te utöver eller nåt än det som stårpå sitt matschea.. hur kan det vara .."friskt" ?
Anonym säger:
Jag har samma upplevelse och känner mig skadad av min slutenvårdsvistelse. Att dom var mer strikta mot mig än andra psykpatienter. När en bryter sin svält och våga äta, våga leva är det sista en behöver någon annan som sätter stopp och säger nej när en ber om mer, (vilket för övrigt är en helt ”övermänsklig” grej att göra när man har anorexi o är jättesjuk) de borde uppmuntras! För mig blev allt bortom de strikta dom vävde in i mig, ännu farligare. Inga sötsaker eller nått kul.
Har försökt förmedla detta till nuvarande behandlare utan resultat. Känns som dom bara kan tänka på ett sätt. Deras ”en kula glass eller en bulle då o då kan va normalt” ÄR inte normalt! Folk äter mkt mer än så. Hur ska jag förmedla att jag behöver att dom släpper på tyglarna mycket mer än vad de gör redan. Ja har ju fortfarande en elak jäven på axeln som samtidigt är nöjd över att dom är så strikta o inte uppmuntrar
Ibland känns deras tänk mer ätstört än mitt helt enkelt.