ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Idag svarar jag på en läsarfråga om hur man kan göra det lättare för sig att ”bara äta”, utan för mycket värderingar kring mat. Såhär löd frågan:

”Det där med att göra livsmedel likvärdiga och ta bort tänk kring ’onyttigt/nyttigt’, ’bra-dåligt’ vill jag verkligen komma till. Ibland tror jag att jag kommit dit men så ligger det ändå en underliggande värdering där som triggar skuld och ifrågasättande. Har du konkreta tips kring hur man kan avdramatisera livsmedel? Jag vill inte ha värderingar kring mat, men det är som att hjärnan motarbetar mig. Tack för du finns att bolla med 🙏❤️”

Hej! Och tack till dig för att du läser bloggen och ställer så bra frågor ❤️

För att komma till ett mer avdramatiserat ätande så använde jag mig (mer eller mindre medvetet) av följande:

Variation
Variation är ett riktigt nyckelord. Dels blir det lättare att känna vad man vill ha/behöver om man inte alltid äter exakt samma saker, dels utmanas det ”farliga”; ju fler olika saker du vågar äta, desto färre saker förblir skrämmande. Sedan gör ju variationen såklart även att du har mycket större chans att få i dig det du behöver.

Oförutsägbarhet
Lite på samma spår som med variationen. Det handlar även här om att släppa på kontrollen: Laga en soppa eller gryta där du slänger ner allt möjligt gott, höfta, improvisera, ta det som finns hemma och gör det medvetet svårt att hålla koll på innehållet. Eller låt någon annan laga mat åt dig, bjuda dig på en spontan fika osv. Kan även varmt rekommendera matkasse: Det blir automatisk variation, lite ”rolig” mat, du slipper tänka och planera för mycket och det är inte du som ”bestämmer” vad maten ska innehålla.

Exponering
Exponering är ibland nästan löjligt effektivt. Rent krasst: Vad är du rädd för att äta? Ät det. Ofta. Ännu mer. Igen. Och igen. Ångesten mattas av med tiden om du fortsätter exponera dig (OBS: förutsatt att du äter tillräckligt, regelbundet osv som jag poängterat så många gånger tidigare - utan det kommer inget att funka!)

Tid
Läste någonstans på Instagram ett citat om intuitivt ätande, något i stil med: ”Har du nyss börjat med intuitivt ätande och det inte funkar så gör du rätt”. Ett sätt att skämtsamt påtala att det tar tid det här med att avdramatisera mat och ätande. Begär inte av dig själv att du ska vara helt avslappnad kring mat på en gång, utan ge dig förståelse och medkänsla för att det faktiskt tar tid att komma dit. Det betyder alltså inte att du gör något fel. På vägen mot det friska kommer säkerligen episoder av tvivel, äta-för-lite-för-att-sedan-hetsäta, ångest och så vidare, men även stunder där du märker att ”just det här känns faktiskt inte alls läskigt längre”.

Stort lycka till ❤️