ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Kanelbulle-recensenten, del 24

Kategori: Allmänt, Livets goda, Personligt, Ätbart

Nu var det alldeles för längesedan jag recenserade någon bulle! Bonjours "kanelbulle deluxe" blev årets första och med tanke på januari månads begränsade ekonomi så passade det väldigt bra med en budget-bulle (fyndade två för 15:- på Coop 😄!) Jag kan inte påstå att jag hade några höga förväntningar på kanelbullen, med tanke på pris och utseende, MEN den visade sig vara jättegod! Färsk, saftig och mycket fyllning - precis som en kanelbulle ska vara! Betyget blir 4,5 kanelstänger, endast en halv poäng* från full pott (*avdrag på grund av aningens mesig kanelsmak!) Vilken start på bullåret 2017!

Om relativ energibrist och varför vi behöver prata mer om det

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Relativ energibrist är ett tillstånd som kan drabba en idrottare som äter för lite i förhållande till hur mycket hen tränar. När energitillgängligheten i kroppen blir kroniskt låg så sänks den basala ämnesomsättningen och andra grundläggande fysiologiska processer för att återställa energibalansen. Tillståndet leder till att köns-, stress- och ämnesomsättningshormon påverkas, vilket kraftigt ökar skaderisken (bland annat risken för stressfrakturer), risken för benskörhet och gör dessutom prestationsförmågan sämre. Ett vanligt symtom på relativ energibrist är menstruationsrubbning- eller bortfall (amenorré), vilket i sig kan vara lurigt att upptäcka då många kvinnor använder sig av hormonstyrande preventivmedel som ger "falsk" månatlig blödning. (Det skall även tilläggas att relativ energibrist även förekommer bland män, men är svårare att upptäcka just för att män vanligen inte menstruerar.)
 
En svensk-dansk studie utförd av bland andra Anna Melin PhD, forskare och dietist inom SOK, visade att relativ energibrist är mycket vanligt bland kvinnliga elitidrottare. Undersökningen omfattade totalt 40 danska och svenska kvinnliga elitidrottare (inom uthållighetsidrott) varav över 60 procent visade sig ha relativ energibrist och lika många hade menstruationsrubbningar. Kliniska ätstörningar förekom bland kvinnorna, men varken undervikt eller förekomsten av en ätstörning var något kriterium för relativ energibrist. De flesta åt helt enkelt för lite i förhållande till hur mycket de tränade och hade inte reflekterat så mycket över det.
 
 
Det räcker inte med lite kvarg. Oavsett om du tränar eller inte så behöver kroppen tillräckligt med mat från hela kostcirkeln
 
Relativ energibrist är egentligen ett känt hälsoproblem hos idrottare men av oklar anledning finns det ganska dålig kunskap om tillståndet. Inom vissa idrotter är menstruationsbortfall så vanligt att det räknas som "normalt", trots att sambandet mellan amenorré och risk för allvarliga följder så som för tidig benskörhet sedan länge stått klart. Tänkvärt i sammanhanget är att ämnesomsättningen ofta är sänkt hos de med relativ energibrist och att när de börjar äta väsentligen mer så syns ändå ofta ingen skillnad på vågen (i vissa fall går personerna till och med ned i vikt initialt). Detta måste väl ses som väldigt intressant just för idrottare inom sporter där vikten har viss betydelse - varför äta för lite och riskera skador om du kan hålla samma vikt på mer mat och dessutom hålla dig skadefri?
 
Relativ energibrist är något som jag funderat över en längre tid (bland annat för att det kan vara en orsak till infertilitetsproblem) och att prata mer om det och öka den generella kunskapen om tillståndet tycker jag känns särskilt viktigt av ett flertal anledningar:
  • Förmodligen finns det ett stort mörkertal som lider av relativ energibrist. Elitidrottare utgör ju en mycket liten del av befolkningen, medan hårt tränande (kvinnor) är en grupp som bara växer. Att lyfta fram vikten av ett tillräckligt energiintag känns därför väldigt relevant.
  • Det är tragiskt att okunskapen är så stor kring riskerna med att äta för lite. Sorgligt nog sprids det fortfarande så mycket dumt och vilseledande angående kost och det verkar finnas en övertro på  typ kvarg som träningsmat (och visst kvarg är väl bra - men det går liksom inte att leva på). Det finns också något slags befäst ideal att det är kvinnligt att äta "nyttigt" (i bemärkelsen kalorisnålt), vilket ju blir förödande i kombination med att allt fler sysslar med tuff träning.
  • Jag misstänker att relativ energibrist kan vara vanligt bland de som tidigare haft en ätstörning. Många som varit drabbade av ätstörningar hittar ju till träningens värld och njuter av att få träna som friska. Risk finns att vissa har fortsatt svårt att (våga) äta tillräckligt och tenderar att underskatta sitt energibehov.
  • Vi måste fortsätta poängtera att undervikt inte måste förekomma för att kroppen skall ta stryk av för lite energi (apropå att normalviktiga personer med ätstörningar ofta har svårt att bli tagna på allvar av vården och omgivningen) och att lyfta fram relativ energibrist kan vara ett sätt att göra det.
Tips! Hör Anna Melin prata om sin studie och annat intressant i Tyngre Träningssnack: Idrottare som äter för lite utan att gå ner i vikt    

Varför jag inte postar träningsselfies

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi

Fysisk aktivitet och träning är i grund och botten något positivt, men för vissa blir det självdestruktivt. Tvångsmässig träning är vanligt förekommande bland ätstörningsdrabbade och det kan vara mycket tufft att bryta den sortens mönster - ja, för vissa kanske till och med svårare än att få maten att fungera. Att se (och även att själv lägga upp) träningsselfies och träningsredovisningar på sociala medier kan för dessa personer ofta trigga jämförande och negativa känslor om sin egen träning, kroppsbild etc.
 
För inte så längesedan brukade jag själv bli triggad och ledsen av träningsredovisningar i sociala medier, jag avföljde till och med ett par vänner (som jag egentligen gillade att följa) på grund av detta. Idag skäms jag nästan lite för det och känner att jag "överreagerade", men egentligen så mår jag helt enkelt bättre nu och hur jag agerade förut handlar bara om hur jag mådde då. Jag tycker fortfarande att det är klokt att avfölja vänner och konton som får dig att må dåligt (oavsett innehåll!) särskilt om du har det tufft i tillfrisknandet från en ätstörning. Samtidigt är det ju en balansgång - det går ju inte att avskärma sig från precis allt hela tiden och att människor tränar bör i sig heller inte vara något som är problematiskt för dig (på sikt).
 
Jag triggas inte längre av träningsredovisningar och följer till och med ett par Instagramkonton som bara postar träningsrelaterade saker. Att folk tränar och tycker träning och fysisk aktivitet är kul är som sagt något bra och många är ju väldigt intresserade av träning och vill förstås kunna berätta om sitt intresse. För mig är det dock en milsvid skillnad i hur man rapporterar om sin träning: De som ständigt redovisar siffror (kaloriförbrukning, vikt och så vidare) eller pratar om sin eller andras kroppar i negativa termer är inget jag mår bra av eller är intresserad av att följa, så är det bara.
 
Sociala medier kan vara väldigt knepigt och jag har insett att saker jag själv postar faktiskt också kan upplevas som triggande. Att jag lägger upp bilder på min dotter, mitt fika, min mat eller på något jag köpt eller gjort kan ju säkerligen vara sådant som av olika anledningar påverkar en del negativt. Dock går det ju inte att varken "skydda" sig själv eller andra helt om man använder på sociala medier? Eller tänker jag fel? Just träningsredovisningar/selfies kommer du i alla fall mycket sällan, nästintill aldrig, att få se på mina sociala medier, inte för att jag tycker träning är dåligt eller tråkigt, utan mer för att:
  • Jag inte kan tänka mig att den träning jag utför just nu är särskilt intressant för någon
  • Jag vill att de som tycker att träningsredovisningar är jobbigt ska slippa triggas, åtminstone av mig
  • Att redovisa min fysiska aktivitet/träning kanske skulle göra att jag började jämföra mig mer med andra (igen)
Vill verkligen, återigen, understryka att jag inte ogillar eller bojkottar varken träning, träningsredovisningar eller träningsselfies. Det är bara inte min kopp té att lägga upp bilder på sådant för egen del (på grund av ovanstående anledningar).
 
En av mycket få träningsselfies jag faktiskt lagt upp på sociala medier