ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Ett ansvar - vad händer med de som lyssnar?

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Mammalivet, Personligt

Jag satt nyligen i ett sammanhang och lyssnade på en vuxen person som beklagade sig över att hen kände sig ”tjock och äcklig”. Det var barn närvarande och jag är så vansinnigt sur på mig själv nu för att jag fegade ur och inte sa något. Ville inte sabba stämningen, ville att det skulle fortsätta vara trevligt. Suck. Jag borde verkligen ha sagt något... För jag ska tala om för er vad som inte är trevligt: Att leva i ett samhälle som får en att koppla ihop tjock med äcklig och att en sådan jargong så ofta passerar oemotsagd samt att det här jävla kroppshatet förs vidare från generation till generation. Det är inte trevligt!

Jag har full förståelse för att det suger att känna sig ”tjock och äcklig” (att uttrycka sig så säger en hel del om hur en mår) och jag förstår att personen som sa så inte menade något illa, men vi som är vuxna måste tänka ett steg längre och inte slentrianmässigt låta den ångesten läcka ut. ”Tänk på vad som händer med mottagarna”, som Hanna Kihlander så klokt påminde om i Cissi Wallins podd Faktiskt. Vi skall inte - får inte - snacka negativt om kropp och utseende inför våra barn och unga. Även om det i sig inte utlöser en ätstörning så kan det vara en bidragande orsak. Helt säkert är att det inte tillför något positivt (eller ”trevligt”)

Tänk till:
• Vem hör det du säger?
• Hur tas det emot tror du?

Och:
• Prata om kropp, ideal och ätstörningar på ett konstruktivt sätt: Tjock är ingen känsla så vad är det egentligen du känner? Är tjock verkligen det värsta en kan vara? Vad finns det för värderingar kring kroppar i vårt samhälle och hur utmanar vi dem? Och så vidare! #prataomätstörningar

 

Tokstressad! (boktips)

Kategori: Allmänt, Böcker, Hälsa och ohälsa, Mammalivet, Återhämtning

 
I mitt yrke träffar jag många patienter med stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom. Till dem brukar jag rekommendera fantastiska boken Våga vara rädd - En bok om utmattningssyndrom av Emma Holmgren, utgiven på Parus förlag. På samma förlag har det nu släppts en bok som denna gång riktar sig till barnen till den som drabbats av en utmattning. Tokstressad! - hur du hanterar sjukt stressade vuxna  är skriven av Annika Bergh (tidigare drabbad av utmattningssyndrom) i samarbete med hennes tre barn; Oscar, Filippa och Max.

Tokstressad! är en fantastiskt fin och rolig bok om ett egentligen väldigt tungt ämne och i likhet med Våga vara rädd så tror jag att den kan vara mycket användbar för familjer där någon har drabbats av en utmattning. Bokens upplägg lämpar sig väl för förälder och barn att läsa tillsammans. Med lättläst text och färgglada, söt-roliga bilder förklaras stressfysiologi och ångest på ett enkelt men briljant sätt som är lätt att ta till sig för både stora och små. 

Genomgående ligger fokus på att barnet som läser ska förstå och verkligen känna att det inte är hens fel att föräldern mår dåligt. Att barnet aldrig bär skulden för förälderns tillstånd nämns flera gånger på ett sätt som känns trovärdigt och sympatiskt. Budskapet är tydligt:

 
Det ska erkännas att jag fick en tankeställare under läsningen; hur påverkar det mina barn när jag är stressad? Kan de tro att de bär skulden när min stress lyser igenom? Värt att fundera över helt klart! (Obs! Utan att skuldbelägga sig själv ❤️) Jag ska definitivt prova några av de fina tips som boken bjuder på; inte för att jag är drabbad av utmattningssyndrom - men för att stress är något som det faktiskt går att jobba förebyggande mot!

Vad sägs till exempel om att:

Eller hur?! Att skratta tillsammans när det kör ihop sig = extremt bra tips! 💗

Kroppen samarbetar!

Kategori: Allmänt, Mammalivet, Personligt, Träning och fysioterapi

Bortsett från att jag vrickade foten foten litegrann när jag trampade på ett äpple (fallfrukt och förhöjda relaxinnivåer visade sig vara en dålig kombination 😉) häromdagen så känns det som att jag blir starkare för varje dag ❤️ 
 
Jag hade en tuff graviditet med mycket smärta som immobiliserade mig under lång tid och efter mitt kejsarsnitt fick jag inte lyfta mer än barnets tyngd på nästan två månader. Detta har såklart medfört att jag är lite svag nu. Allt har dock gått över förväntan med återhämtningen efter både graviditet och snitt och jag är så tacksam över att jag och kroppen äntligen kan samarbeta!
 
Inom kort är det tänkt att jag ska påbörja ett litet hemmasnickrat rehabprogram (jag vet ju vad jag behöver göra) och - utan stress - börja bygga upp kroppen igen, för att orka vara mamma och för att förebygga smärta. Jag ska fortsätta lyssna på vad kroppen behöver och agera därefter så långt det är möjligt. Det har hjälpt mig mycket att göra så och jag har blivit ganska bra på det med tiden. 
 
Kära kroppen, det är så mycket roligare när vi samarbetar och ger jag dig rätt förutsättningar så vet jag ju att du gärna gör det  ❤️