ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Tillbakablicks-torsdag #1

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Personligt

 
Jag är 13 år och livet är spännande; jag ska börja sjuan i en ny, stor skola och har sett fram emot det så mycket att jag knappt har kunnat vänta på att sommaren ska ta slut.
 
Vid den här tidpunkten har ätstörningen av en rad olika anledningar börjat fästa sig vid mig, men ingen märker något - för jag har ju inte börjat gå ner i vikt ännu (ingen förstår heller att ätstörningar inte alltid handlar om viktnedgång). Tvärtom får jag beröm för min ”karaktär” när jag tackar nej till sånt jag egentligen tycker är jättegott och uppmuntran medan jag lägger grunden till ett seglivat motionstvång. Ingen menar något illa såklart, de ser helt enkelt inte, förstår inte. Vad jag önskar att någon hade haft kunskap nog att snappa upp de där tidiga, men ack så karakteristiska varningssignalerna. Jag förändrades ju på så många sätt. Vad jag önskar att jag hade fått hjälp redan där, redan tidigt. 
 

Exempel på tidiga varningssignaler:

  • Förändrade matmönster
  • Drar ner på eller utesluter fett och socker i kosten
  • Överdrivet motionerande 
  • Tackar nej till saker som man tidigare tyckt om - social isolering och undviker situationer med mat

(Källa: Stockholms Centrum för Ätstörningar)

 

Ett ansvar - vad händer med de som lyssnar?

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Mammalivet, Personligt

Jag satt nyligen i ett sammanhang och lyssnade på en vuxen person som beklagade sig över att hen kände sig ”tjock och äcklig”. Det var barn närvarande och jag är så vansinnigt sur på mig själv nu för att jag fegade ur och inte sa något. Ville inte sabba stämningen, ville att det skulle fortsätta vara trevligt. Suck. Jag borde verkligen ha sagt något... För jag ska tala om för er vad som inte är trevligt: Att leva i ett samhälle som får en att koppla ihop tjock med äcklig och att en sådan jargong så ofta passerar oemotsagd samt att det här jävla kroppshatet förs vidare från generation till generation. Det är inte trevligt!

Jag har full förståelse för att det suger att känna sig ”tjock och äcklig” (att uttrycka sig så säger en hel del om hur en mår) och jag förstår att personen som sa så inte menade något illa, men vi som är vuxna måste tänka ett steg längre och inte slentrianmässigt låta den ångesten läcka ut. ”Tänk på vad som händer med mottagarna”, som Hanna Kihlander så klokt påminde om i Cissi Wallins podd Faktiskt. Vi skall inte - får inte - snacka negativt om kropp och utseende inför våra barn och unga. Även om det i sig inte utlöser en ätstörning så kan det vara en bidragande orsak. Helt säkert är att det inte tillför något positivt (eller ”trevligt”)

Tänk till:
• Vem hör det du säger?
• Hur tas det emot tror du?

Och:
• Prata om kropp, ideal och ätstörningar på ett konstruktivt sätt: Tjock är ingen känsla så vad är det egentligen du känner? Är tjock verkligen det värsta en kan vara? Vad finns det för värderingar kring kroppar i vårt samhälle och hur utmanar vi dem? Och så vidare! #prataomätstörningar

 

Hälsa (blogglista)

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Personligt

Dags för en blogglista igen, denna gång om - aldrig neutrala temat - HÄLSA:

1. Hur mår du rent fysiskt?
Med tanke på att jag ganska nyligen genomgått en hemsk graviditet, gjort en bukoperation (kejsarsnittet) och nu är tvåbarnsmamma/småbarnsmamma = stundtals slitigt och stressigt, så skulle jag säga att jag mår ganska bra fysiskt! Är definitivt inte smärtfri eller superstark, men det funkar.

2. Hur mår du rent psykiskt?
Se fråga 1, haha. Kropp och knopp går nästan alltid hand i hand för mig. Jag mår rätt bra tycker jag; det är underbart att vara mamma, men såklart stressigare och tuffare nu rent praktiskt med två barn.

3. Vad är hälsa, enligt dig?
Balans. Låter klyschigt kanske, men balans i livet är den största hälsomarkören för mig. (Du kan läsa mer om mitt hälsotänk här). 

4. Vad borde du göra mer/mindre av för att maximera din hälsa?
Stressa (upp mig) mindre. Helt klart.

5. Vilken är din värsta sjukdom/olycka som du har varit med om i livet?
Ätstörningen.

6. Skulle du kunna tänka dig att jobba inom vården?
Ja, jag gör ju det! 😆

Trivs mycket bra i mitt yrke som fysioterapeut ❤️ Idag är det förresten fysioterapins dag! Hurra! 

7. Har du någonsin åkt i en ambulans?
Nej, faktiskt inte. 

8. Hur ofta besöker du tandläkaren?
När jag blir kallad. Men borde gå nu för jag tror att jag har ett hål... 😩 

9. Vad anser du om psykofarmaka, kosttillskott, Ipren osv?
Att det är bra att det finns! Därmed inte sagt att det passar alla, alltid. (Tycker för övrigt att det är en lite bred fråga..?)

10. Du behöver tala med en läkare/psykolog. Vill du hellre träffa personen face to face eller kan du tänka dig ringa ett samtal och prata med läkaren över mobilskärmen?
Har inte använt läkare på mobilen själv, men till min dotter och det funkade väldigt bra för att kolla på barnets eksem. Generellt så tycker jag bäst om att träffa någon face to face och tror också (generellt) att det blir bäst vård på det viset. Dock är ju situationen på vårdcentralerna (åtminstone här i Stockholm) väldigt pressad, långa köer till att få komma till husläkare och läkarbesöken blir ofta på några stressade minuter hos sk stafettläkare. Lättillgängligheten av vård i en mobil-app är helt klart tilltalande och kan säkert funka bra, beroende på vad en söker för, men kan såklart aldrig ersätta den ”vanliga” vården. Hela vårdsystemet borde ändras så att det blev lättare att få komma till sin husläkare inom rimlig tid när en behöver istället för att folk söker vård via mobilappar för åkommor som behöver ses över IRL.

11. Är du en morgon eller kvällsmänniska?
Morgonmänniska.

12. Hur får man dig på bra humör?
Kaffe... Ryggmassage funkar också. Och presenter, hahaha. (Skojar inte). 

14. Springa, lyfta vikter eller yoga?
Inget av det, haha. Sprang jättemycket förr i tiden - för mycket. Nu skadar jag mig bara om jag försöker springa. Har någon slags vision om att någon gång klara att jogga 3 eller 4 km, men vi får se. Lyfta vikter tycker jag är rätt trist, men ur hälsosynpunkt är det definitivt något som vore bra för mig. När bebis slutat amma blir det nog ett gymkort. Tror jag. Yoga har jag aldrig fastnat för, men brukar ge det en chans vartannat år. Kanske börjar gilla det någon gång, vem vet. Lyfta vikter säger jag då dvs styrketräning; det skulle jag må bra av i lagom dos.

15. Prata känslor/problem med dina föräldrar, vänner eller psykologen?
Jag tror att det är två helt skilda saker och att båda kan vara väldigt bra att göra.

”Ett äpple om dagen håller...vem som helst borta om du bara kastar det hårt nog!” 
 
Bild: pixabay.com