ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Kroppen äger! (Blogglista)

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt

Jag tycker min kropp är:

Klok. Många gånger är det kroppen som reagerat och stoppat mig när livet rusat på och jag glömt stanna upp... Ja, klok är den. Det gäller bara att (våga) lyssna.

Min relation till kroppen har varit:

Väldigt dålig när jag var yngre. Länge hatade jag den och ville ändra allt.

Det bästa med min kropp:

Att den klarat att producera mina två barn. Det fanns en tid då jag tvivlade så på om jag över huvud taget skulle kunna bli gravid, men det gick! Och vilka barn det blev sen! ❤️

Så ser jag på andras kroppar:

Funderar inte jättemycket över andras kroppar längre. När jag var yngre jämförde jag mig mycket, men det har blivit ganska ointressant. Numer tänker jag helt enkelt att det finns många olika sorters kroppar, att ingen är den andra riktigt lik och att det är något bra! 

Såhär ger jag min kropp energi:

Jag äter regelbundet, allsidigt och tillräckligt ❤️

Det här har min kropp klarat av:

Ätstörningar. Överträning. Arbete. Graviditeter. Kejsarsnitt. Mammaliv.

Min kropp mår bra av:

Variation/balans. Har jag varit mycket stilla vill jag röra mig. Har jag ätit mycket sushi så vill jag ha pizza istället. Och så vidare. Enkel matematik 😁

Min kropp mår dåligt av:

För mycket stress och för lite mat!

Så gör jag för att älska min kropp:

Vet ni, en behöver inte älska sin kropp, det är för mycket begärt att kräva det av någon, tycker jag. Naturligtvis är det bra om du gör det (!) men klarar du inte att älska din kropp så duger det faktiskt att acceptera den och respektera den; det vill säga behandla den på ett sätt som gör att du inte far fysiskt och/eller psykiskt illa.

Älskar jag min kropp? Både ja och nej skulle jag säga, men jag går inte in närmare på det idag. Hursomhelst så vill jag vara snäll mot min kropp nu och så länge jag lever, det är den banne mig värd! Kroppen äger! 

 
Listan lånad från: https://nouw.com/blogglistor 

Statusuppdatering från fjärde trimestern

Kategori: Allmänt, Mammalivet, Personligt

Min värld är bebisorienterad just nu, det är den. Jag är så mitt uppe i den så kallade ”bebisbubblan” där det är både underbart och fasansfullt på samma gång... (Liten TW för känsliga nu!) När jag sovit dåligt, bytt flera bajsblöjor på raken följt av att en kissblöja läckt så att allt i babynestet behöver tvättas och detta avrundas med att bebis kräks över sig (och mig) så vi får byta kläder (igen) och han till på köpet skrikit oavbrutet i en timme innan allt detta då...då är det jobbigt. Men. Sen kommer ett sånt där leende som gör att jag glömmer allt och bara kommer ihåg hur vacker han är, hur len han är, hur roligt det är att ha barn och och hur fantastiskt lyckligt lottad jag är ❤️ (Och han sover ju ofta helt okej faktiskt, vissa dagar rätt mycket. Nöjda barn som sover gott är det finaste jag vet haha 😅)
 
Vad gäller ryggsmärtan som jag dragits med länge så vågar jag knappt skriva det, men jag är äntligen bättre! Tack och lov! Operationssåret efter kejsarsnittet har också läkt jättefint utan komplikationer och nu efter 8 veckor får jag börja träna magen samt lyfta sådant som väger mer än bebisen. Borde skynda långsamt, men har redan varit i parken med Tures storasyster Ester och blev tvungen att i princip ta henne under armen och kånka iväg henne från diverse farligheter (snart tvååriga barn är oväntat S N A B B A). Det är såklart inte optimalt och jag ska tänka till mer inför nästa gång vi beger oss ut själva. Känns i alla fall härligt att kunna ansvara mer för henne igen och såklart är det kul för Ester att få lite egentid med sin mamma ❤️

I övrigt vänjer vi oss alltmer vid att vara fyra i familjen och nu på min mans semester så försöker vi ta oss iväg på små utflykter med barnen nästan varje dag. Det är mysigt och går bättre ju mer vi ”övar”. Det enda som är riktigt jobbigt är när Ture drar igång ett skrikmaraton på offentlig plats... Märker dock att jag är betydligt coolare den här gången, som tvåbarnsmamma, och det känns bra. Även om det såklart inte är roligt när han är ledsen så oroar jag mig mindre, har lättare att acceptera att bebisar är ledsna ibland (!) och försöker strunta i (vad jag tror) att folk tycker och tänker när han skriker.

Småtrollen ❤️
 
Slut på rapporten från ”fjärde trimestern” för den här gången. (Nästa inlägg ska få handla om något annat än bebis, lovar!) Nu: Kaffe. Sen: Kaffe 🤪

Om att misslyckas - och försöka igen

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Personligt

Fick en läsar-kommentar som berörde det här med att sluta ”äta siffror” (dvs sluta räkna kalorier, sluta väga och mäta upp mat osv) som ett viktigt led i att bli frisk:
 
Håller helt med men har ofta så svårt att låta bli, försökt många gånger att sluta och ibland klarat det en liten period vilket känns skönt men får mer ångest eller en känsla av att ha ätit för mycket när jag småätit mer eller ätit annorlunda, då är det så lätt att räkna för att dämpa den oron. Men bara att försöka igen och igen antar jag”
 
Det jag ska säga nu har jag sagt många gånger förr, men det kan vara det viktigaste jag har att säga om ätstörningar och tåls därför att upprepas:
Att en misslyckas flera gånger på vägen betyder inte att det aldrig kan gå att bli frisk! Låt aldrig någon få dig att tro att det inte går att bli frisk bara för att du misslyckats många gånger och/eller varit sjuk länge. 
 
Min egen resa var allt annat än enkel och vägen långt ifrån spikrak, men även långa och krokiga vägar leder någon vart! Jag försökte igen och igen. Och igen. Jag misslyckades (och kände mig för övrigt skitdålig och värdelös som bara inte kunde ”skärpa mig” en gång för alla - hint: det funkar inte så...) ända tills jag lyckades kan man säga. Till slut klarade jag att stå emot oftare än jag gav efter för ätstörningen och efter ett tag hade det friska tagit över.
 
Ge inte upp hoppet om någon som kämpar, särskilt inte om den som kämpar är du själv. Försök igen ❤️