ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Tokstressad! (boktips)

Kategori: Allmänt, Böcker, Hälsa och ohälsa, Mammalivet, Återhämtning

 
I mitt yrke träffar jag många patienter med stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom. Till dem brukar jag rekommendera fantastiska boken Våga vara rädd - En bok om utmattningssyndrom av Emma Holmgren, utgiven på Parus förlag. På samma förlag har det nu släppts en bok som denna gång riktar sig till barnen till den som drabbats av en utmattning. Tokstressad! - hur du hanterar sjukt stressade vuxna  är skriven av Annika Bergh (tidigare drabbad av utmattningssyndrom) i samarbete med hennes tre barn; Oscar, Filippa och Max.

Tokstressad! är en fantastiskt fin och rolig bok om ett egentligen väldigt tungt ämne och i likhet med Våga vara rädd så tror jag att den kan vara mycket användbar för familjer där någon har drabbats av en utmattning. Bokens upplägg lämpar sig väl för förälder och barn att läsa tillsammans. Med lättläst text och färgglada, söt-roliga bilder förklaras stressfysiologi och ångest på ett enkelt men briljant sätt som är lätt att ta till sig för både stora och små. 

Genomgående ligger fokus på att barnet som läser ska förstå och verkligen känna att det inte är hens fel att föräldern mår dåligt. Att barnet aldrig bär skulden för förälderns tillstånd nämns flera gånger på ett sätt som känns trovärdigt och sympatiskt. Budskapet är tydligt:

 
Det ska erkännas att jag fick en tankeställare under läsningen; hur påverkar det mina barn när jag är stressad? Kan de tro att de bär skulden när min stress lyser igenom? Värt att fundera över helt klart! (Obs! Utan att skuldbelägga sig själv ❤️) Jag ska definitivt prova några av de fina tips som boken bjuder på; inte för att jag är drabbad av utmattningssyndrom - men för att stress är något som det faktiskt går att jobba förebyggande mot!

Vad sägs till exempel om att:

Eller hur?! Att skratta tillsammans när det kör ihop sig = extremt bra tips! 💗

Läsarfråga: ”Hur tog du dig ur ätstörningen?”

Kategori: Allmänt, Böcker, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi

Det kom ännu en tänkvärd läsarfråga, eller egentligen flera frågor i en: 

”Hej! Härligt att hitta en blogg av någon som har blivit frisk och fri! Vad var det som blev vändpunkten för dig som gjorde att du bestämde dig? Hur tog du dig ur ätstörningen? Hur stod du ut i viktuppgången och hur hanterade du ev ångest och tankar som detta oftast ger? Har du haft problem med träning som kompensation, hur hanterade du det i så fall?”

Hej! Tack och välkommen hit! ❤️

Jag har egentligen haft flera vändpunkter då jag, som jag skrivit om tidigare, varit både sjukare och friskare genom åren fram till att jag blev frisk på riktigt. En stor vändpunkt (förmodligen den största) blev dock boken Mattillåtet. Första gången jag läste den så förstod jag med ens hur illa jag behandlat min kropp och sen ville jag bli frisk på riktigt. Det blev visserligen ett utdraget förlopp att bli helt frisk, men mina tankar ändrades mycket efter att jag läst den boken och den har funnits med mig ända sedan dess.

Att gå upp i vikt har varit jobbigt när jag behövt göra det och de första gångerna jag gick upp blev det för svårt att hantera ångesten och jag gick ner igen. Med åren blev det lättare att acceptera kroppen som den är och vikten blev mindre...viktig! Att vara gravid och få barn hjälpte mig vidare ytterligare då kroppen fick en annan betydelse än tidigare, vilket var bra för mig.

Samtidigt har vikten eller kroppsångesten aldrig varit det svåraste för mig i processen att bli frisk. Tuffast har varit att våga äta tillräckligt och att bryta kontroll och tvångsmässiga beteenden. Ätstörningen har alltid varit mer ett sätt att reglera känslor snarare än att kontrollera kroppen för min del. Å andra sidan är ju kropp och sinne inte två åtskilda komponenter utan snarare tätt sammanlänkade, så det handlar såklart om båda delarna.

När jag bestämde mig för att ta tag i den sista biten av ätstörningen så behövde jag inte gå upp till någon särskild vikt (då jag var/är normalviktig). Jag ville bli kvitt resterna av ätstörningen för gott. Motivationen bestod till stor del av att kunna skaffa barn och att ge barnen en sund uppväxt med en frisk mamma. Det var tufft att ”göra slut med ätstörningen” för gott, men jag var så sjukt trött på den och det var dags.

Vad gäller träningen så var den också svår att komma till rätta med, men det gick väldigt bra till slut. ”Tack vare” mina skador så har jag under perioder varit tvungen att sluta träna helt och det har varit jättebra (läs ångestframkallande och vansinnigt tufft). Jag förordar träningsuppehåll - åtminstone under delar av tillfrisknandet (och beroende på hur sjuk en är så är det ju vid vissa tillstånd dessutom rent av farligt att fortsätta träna) - helt klart!

Jag har sökt en del professionell hjälp för min ätstörning, men mestadels har jag kämpat mot ätstörningen på egen hand. Det har varit tufft och jobbigt och många gånger har jag fallit tillbaka. Det tog lång tid att bli helt frisk och jag önskar att jag under åren med ätstörningen till exempel hade känt till Frisk & Fri som då kanske hade kunnat guida mig till att hitta rätt hjälp.

Kanske hade jag blivit frisk fortare med mer hjälp, det är mycket möjligt. Dagar och år av mitt liv som ätstörningen fått hade jag kunnat få vara mina istället. Det är bland annat därför jag nu brinner för att uppmärksamma och belysa problemet med just ätstörningar. Jag vill förbättra möjligheterna för drabbade att få rätt sorts hjälp och jag vill hjälpa till att öka den allmänna kunskapen.

Några sista ord: Det går inte att ta sig ur en ätstörning utan ångest och obehag. Att det känns fel och läskigt att gå emot och utmana är ett kvitto på att du gör rätt ❤️ (Och rätt som det är så känns utmaningen lätt - och då har du besegrat en boss! 😉)

Hoppas det var svar på dina frågor!

 

Mammaroll & snippkontroll - En bok i rättan tid ❤️

Kategori: Allmänt, Böcker, Hälsa och ohälsa, Mammalivet, Träning och fysioterapi

 
Då och då (inte ofta!) händer det att jag hittar en bok som finner mig just precis där jag är just nu, ja det blir nästan kusligt; som att boken hittat mig istället för vice versa. Så var det med Mammaroll & snippkontroll - Du och din kropp året efter förlossningen.
 
Utslagen av förkylning och graviditetssymtom hamnade jag på ett välbehövligt sofflock med nämnda bok som sällskap. Inom loppet av några timmar hade jag sträckläst den och under tiden hunnit med cirka hela mitt känsloregister. Sällan har jag drabbats av sådan spot on-läsning och boken landade ungefär precis perfekt, detta trots att den egentligen riktar sig till den som just fött barn (min bebis nr 2 ligger ju fortfarande i magen). Dock kände jag så starkt att jag verkligen hade behövt den under första tiden med min dotter (bebis nr 1) att läsningen nu på sätt och vis reparerade mycket av det självförakt och känsla av otillräcklighet som den tiden innebar. Det var läkande på många sätt att få förklaringar och att slippa känna sig så himla ensam med vissa grejer. När bebis nr 2 har anlänt kan jag den här gången bläddra tillbaka till mina favoritstycken och läsa dem igen när jag bäst behöver dem - sådana böcker ska en vara rädd om ❤️
 
Mammaroll & snippkontroll är skriven av Mia Fernando och Louise Winblad och utgiven på Fri Tanke förlag. Mia är fysioterapeut specialinriktad på obstetrik och gynekologi och bloggar på BakingBabies.se. Louise bloggar under namnet Hej hej vardag, har tidigare släppt en egen seriebok och även gjort illustrationer i samarbeten med t ex RFSU.
 
Boken är indelad i fyra huvudsakliga kapitel: ”Första veckorna”, ”första månaden”, ”första halvåret” och ”första året” och tar upp allt du kan tänkas fundera över under de olika faserna. Bland annat diskuteras kring hur en kan förhålla sig till sömn (och sömnbrist...), vad som egentligen är ”normalt” (och inte!) för kroppen efter graviditet och förlossning och när det egentligen ”är dags” att börja med sex igen. De träffsäkra illustrationerna framkallar genomgående det ena befriande skrattet efter det andra kring egentligen ganska tunga ämnen och igenkänningsfaktorn är som sagt total. 
 
Ett stort tack till Mia och Louise för en odömande bok vars innehåll landade så oerhört väl i mig. Känner ett sådant fint systerskap, ni är verkligen bäst och jag önskar att alla gravida (eller på annat sätt väntandes barn) och nyblivna mammor kunde få läsa Mammaroll & snippkontroll. Tack och tack igen ❤️
 
Hög igenkänningsfaktor 😏