ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Läskigt på riktigt

Kategori: Allmänt, Personligt

Det här mina vänner är riktigt läskigt, perfekt läsning till Halloween: Ovanstående är alltså ett utdrag av kritiska kommentarer mot #metoo-kampanjen. Så jäkla läskigt att så många tycker såhär 2017, men bra att det kommer fram! Dessa ”åsikter” är extremt talande för varför #metoo behövs! [caption id="attachment_7144" align="aligncenter" width="591"] Bild: pixabay.com[/caption]

Läsarfråga: ”Hur får jag ett avspänt förhållande till mina barns ätande?”

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt

Jag fick en fråga efter mitt senaste blogginlägg:

”Jag undrar – har du tänkt på att skriva om hur det här avspända förhållningssättet utmanas när man som ”nykter” anorektiker blir förälder? Det kanske bara är jag, men jag har JÄTTEsvårt att applicera samma avspända förhållningssätt på mina barns ätande – det blir så himla laddat för mig vad de äter och inte äter. Jag har inte hittat ett sätt att hantera det än”

Så intressant fråga tycker jag och jag ska göra mitt bästa för att ge ett bra svar. För det första: Nej, det är inte bara du! Jag funderar SÅ mycket kring det här. Tror visserligen att matfrågan tenderar att bli laddad för många - även de som inte har haft en ätstörning - men om man själv varit drabbad så kan det bli särskilt jobbigt. Jag vet inte hur gamla dina barn är, men jag försöker tänka att det är normalt att maten strular (äter väldigt lite, bara vill äta vissa saker, vägrar smaka ny mat osv) för barnen i perioder och att det allt som oftast är övergående (och att man annars får söka hjälp). Då är det en utmaning att hålla sig lugn och rida ut stormen utan att låta det lysa igenom att man själv tycker att det är jobbigt. 
 
Tror bara vi kan göra vårt bästa att vara tålmodiga och sakliga i de här situationerna. Det jag fruktar mest är att min dotter en dag kommer hem från skolan och säger att hon ”måste banta”. Då. Då kommer jag bli rädd på riktigt. Jag tror aldrig att det kan bli oladdat för mig att hon skulle säga en sådan sak, men istället för att visa mig rädd så hoppas jag kunna försöka vara lugn och möta henne där hon är. Det finns inget vaccin mot ätstörningar, men det finns många saker man kan göra för att göra mat- och ätande så bra som möjligt redan från det att barnen är små:
  • Försöka göra matsituationerna till trevliga tillfällen utan tvång eller krav (matglädje!)
  • Laga mat eller baka ihop med barnen ibland (matglädje!)
  • Undvika värderande ord som ”duktig” och liknande i matsammahang
  • Äta tillsammans samt försök äta samma mat hela familjen så långt det är möjligt (matglädje!)
  • Uppmuntra till att prova nya ätbara saker (matglädje!)
  • Aldrig prata nedsättande om mat eller annat ätbart - det finns ingen dålig mat (men såklart helt okej att en överenskommelse om att äta vissa saker mer sällan, t ex godis på lördagar osv)
  • Diskutera det som sägs i t ex skolan ”Emmy säger att man blir tjock av...” (”Vad tänker du om det?” ”Stämmer det att man blir tjock av att äta särskilda saker?” ”Är det viktigt att vara smal?” osv) Lära barnen att tänka själva 👍
Bild: pixabsy.com
 
Hoppas du blev nöjd med svaret, inser att jag kommer få jobba mycket med det här personligen så jag uppskattade verkligen din fråga ❤️  

Maten gör mig oslagbar (reklam för det friska och fria livet)

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Personligt

Jag äter regelbundet, tillräckligt, allsidigt och ingen mat är förbjuden. Äter mig mätt utan att övertänka och värdera. Oladdat. Tänk att förhållandet till mat kunde kännas så ändå! En sådan frihet! Och det ger en underbar känsla av att saker är möjliga, att det finns så mycket hopp. Vissa dagar känner jag mig oövervinnerlig och tänker att jag kan klara allt. Det tackar jag maten för! Jag har självförtroende igen, som när jag var barn (innan jag började tro att jag inte dög) och det är som att mitt sanna jag är tillbaka. Jag är tillbaka.
 
Det är sådana kontraster mot det förflutna. Visst är jag trött ibland, men av helt andra anledningar än förr. Jag orkar med livet nu och ser världen mer klarsynt. Jag har rejält med humor och ork att skratta. Samtidigt har jag kraft att bli arg och kan stå upp för mig själv när det behövs. Viktiga och härliga saker alltihop. Naturligtvis är inte förhållandet till mat eller ens ätbeteende det enda som påverkar måendet, men jag kan garantera att det inte finns något som blir sämre av att ge kroppen vad den behöver och anamma ett avspänt förhållande till mat. Lättare sagt än gjort såklart, men som alltid säger jag: Det går. Kunde jag så kan du ❤️
 
Bild: pixabay.com