ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Nytt förhållningssätt till motion och träning

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt

För mig har det funnits ett behov av att skala ner på fysisk träning i mitt liv, det blev en nödvändighet för att komma ifrån tvångsmässigheten och kontrollen. Dessutom var träningen helt enkelt inte ett dugg lustfylld; i hårda ordalag så var jag trött på skiten. Även om jag dragit ner mycket på träning så förstår jag såhär i efterhand att jag ändå tränade väldigt mycket - kanske för mycket. När jag blev gravid med mitt första barn så hade jag rent fysiskt blivit tvungen att ta en paus från i stort sett all motion och träning på grund av en hamstringsskada och kan inte låta bli att undra om det gick så ”lätt” för mig att bli gravid (när vi väl hade fått hjälp) mycket just på grund av att kroppen för en gångs skull inte stressades med för mycket träning.
 
Hur som helst så kom jag egentligen aldrig tillbaka till någon träning under graviditeten. Vardagsmotion i den grad gravidkroppen tillät fick räcka. Och efter att jag fött barn så fick jag väldigt ont i ryggen som även det begränsade mig länge och gjorde att återgången till träning uteblev. Kan inte påstå att det är roligt att vara skadad eller ha ont, men det har varit nyttigt för mig att se att absolut inget ”farligt” händer för att jag inte kan röra mig som vanligt. En gång för alla fick jag ett kvitto på just det och blev dessutom av med det allra sista av mina motionstvång. Grattis till mig. När jag började jobba igen efter mammaledigheten så upptäckte jag att jag inte hade någon motivation till träning alls. Jag var trött efter jobbet och ville dessutom bara hem till min dotter som jag saknat så det sved i hjärtat under dagen.
 
Vardagsmotionen fick återigen räcka; promenad till spårvagnen och lek med dottern i parken efter jobbet typ. Ibland lite längre promenader på helgen när mer tid fanns, men gym eller annan organiserad aktivitet fanns inte på kartan och jag kunde för första gången verkligen förstå de (rätt hårt ansatta) mammor som fått höra att det bara är undanflykter att säga att tiden inte räcker till. (Prioriteringar, visst, men är det gymmet vs tid med mitt barn + dräglig sömn så är inte valet svårt).
 
Nu är jag en bra bit in i min andra graviditet och jag inser det orealistiska i att jag ska träna särskilt mycket just nu eller ens inom det kommande halvåret/året. Jag vet ju att ork är bristvara hos en småbarnsförälder och anar att den inte direkt ökar med ett barn till... Men vet ni? Jag börjar känna ett sug efter träning! På ett helt annat sätt än jag någonsin gjort förut. Borta är kompensationstänkande och tvångsmässighet och istället finns där en längtan efter:
  • Dans! Att få röra sig till musik, så kreativt och välgörande! Jag vill släppa prestigen och börja dansa något igen i framtiden, längtar faktiskt efter det.
  • Egentid! Bristvara för småbarnsföräldrar (Jo, man kan älska sina barn väldigt mycket och ändå längta efter en stund för sig själv, lovar).
  • Rehabilitering! Att en gång för alla ta tag i att jobba med att stärka de svagheter som jag vet påverkar bl a min ryggsmärta.
  • Rörelseglädje! Det kan ju vara så kul och kännas så skönt i kroppen av träning och motion. Om det så är att vara i  pulkabacken med barnen eller köra ett styrketräningspass så vill jag ha kul när jag tränar i framtiden!
Inte ett dugg bråttom har jag att börja träna något igen, vill verkligen poängtera det. Vis av erfarenhet så ska jag ta det lugnt och lyssna in kroppen (och bebisen!) rejält efter förlossningen. Men någon gång i framtiden så kommer träningen att ha en plats i mitt liv igen, en mer rimlig plats än förr och en plats där den faktiskt gör nytta istället för att bryta ner ❤ Bild: pixabay.com

Lite extra kärlek

Kategori: Allmänt, Personligt

Alla hjärtans dag är enligt många endast ett kommersiellt jippo, medan andra älskar det och går all in med geléhjärtan, nallebjörnar och hela baletten. Själv står jag väl någonstans emellan då jag på ett sätt tycker att det inte behövs en särskild dag, utan att kärleken borde få vara i fokus alla dagar om året. Å andra sidan känner jag att världen ofta är så kärleksfattig att det gott kan få spridas lite extra kärlek den 14 februari.   Alla hjärtans dag skulle dock tjäna på att breddas, från att främst vara en högtid för kärlekspar till att vara en dag för KÄRLEK i allmänhet. Så bjud din bästa vän, din mormor eller din lillebror på en Alla hjärtansdag-fika/bio/konsert tycker jag! Eller dela helt enkelt bara ut en helt vanlig kram om mottagaren gillar sådant ❤️
Orden kommer från en text som jag tidigare skrivit till Alla hjärtans dag och även om den har ett par år på nacken så instämmer jag även idag. Alla hjärtans dag 2018 kommer inte att firas på något särskilt sätt för min del, men kanske gör dagen ändå att jag tänker lite extra på mina ”hjärtan” i livet ❤ Och varför inte även passa på att göra något snällt även för dig själv idag? Alla hjärtans dag tycker jag är en alldeles utmärkt dag (precis som övriga dagar på året förstås) att ägna sig åt självmedkänsla! ❤

Tankar i väntans tider

Kategori: Allmänt, Mammalivet, Personligt, Återhämtning

I maj kommer han, lillebror. Det känns som en evighet dit. När jag väntade Ester så mådde jag på det stora hela väldigt bra och graviditeten var så mysig att jag nästan ville dra ut på det och fortsätta vara i min gravidbubbla så länge som möjligt. Så har det inte riiiktigt varit den här gången. Allt har varit så mycket kämpigare från dag ett; mer illamående, mer trötthet, mer smärta. Och i torsdags gick jag hem från jobbet pga mycket obehagliga hugg i magen. Ligamentsmärta trodde barnmorskan som konstaterade att bebisen verkar må hur bra som helst (så skönt att höra!) och att alla prover såg bra ut (till och med järnet).
 
En tröst att höra att det mest troligt inte är någon fara, men barnmorskan påpekade dock n o g g r a n t att jag måste prioritera mig själv och min ÅTERHÄMTNING nu. Hon förstod såklart att det är lättare sagt än gjort när en jobbar heltid och har en 17-månaders bebis där hemma, det är verkligen inte lätt alltid att fördela resurserna och räcka till. Men viktigt att försöka och viktigt att ha det där återhämtningstänket i fokus för att kunna ta de chanser som ges. Viktigt också att blicka framåt med glädje: Jag ska få bli mamma igen och jag är så oerhört lycklig över det! Visst kommer det bli tufft med två småbarn, det förstår jag (och folk påtalar det gärna), men att få tillåta mig själv att se fram emot det fina - det bidrar också med positiv energi ❤
 
Note to self