ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Om motivation till att ta sig ur en ätstörning

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Jag får ofta frågan hur en blir motiverad till att våga ta sig ur en ätstörning. Det är svårt att svara på rent generellt; vad som motiverar till att ta steget kan nog se väldigt olika ut. Men. En sak som gäller för alla är följande:

Det är aldrig kört, det går alltid att bli frisk och fri, men tiden som ägts av ätstörningen kommer inte igen

Som frisk och fri är jag bitter över hur mycket jag missat genom åren. Sorgsen över hur mycket av livet som försvunnit till ätstörningen. Det friska och fria livet är värt mer än något annat, det fattar jag nu, och jag önskar så att jag hade vågat bli helt frisk mycket tidigare. Men. Jag förlåter mig själv. Jag visste ju bara vad jag hade, inte hur det såg ut ”på andra sidan”. 

Däremot behöver det inte ta lika lång tid för dig! Till alla som funderar över att våga ta steget till att bli frisk så vill jag säga:

  • Vänta inte. Det blir aldrig ”rätt” tillfälle att ta tag i ätstörningen. 
  • Du behöver inte ha en konkret motivation. 
  • Du tappar inte kontrollen om du lämnar ätstörningen - du återtar den!
  • Alla argument som du kan komma på för att stanna kvar i ätstörningen är ogiltiga.
  • Kanske misslyckas du några gånger på vägen, men det betyder inte att du inte kan lyckas. 
  • Våga!

Obs! Detta skall på intet sätt tolkas som att jag tror att det är lätt att lämna ätstörningen. Att bli fri från en ätstörning kan ta tid och en behöver oftast hjälp utifrån. Det jag vill säga med detta är endast att det där om bristen på motivation lätt blir en tankefälla, ett sätt för ätstörningen att hålla en kvar. (För övrigt så saknas ofta energi och motivation till det mesta för den som är drabbad av en ätstörning - av förklarliga skäl). Så. Lås dig inte vid att du inte är ”tillräckligt motiverad”. Det kommer på vägen!

Våga ❤️

Tillbakablicks-torsdag #2

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt

 
Jag är 17 år och har just gått ut första ring på Estetiska programmet med inriktning musik och sång; mitt stora intresse. På ytan är jag en ”vanlig” tjej, jag har normalvikt och är i allas ögon frisk från den tidigare ätstörningen. Men stämmer det?

Stora delarna av min vakna tid går ut på att tänka på, planera och kontrollera mat och träning. Jag äter vanlig mat och normala portioner, men TÄNKER på mat/kropp/träning, mat/kropp/träning JÄMT. När jag vrickar foten och tillfälligt inte kan röra mig som jag brukar får jag stark ångest och drar genast ner på maten... Friskt? Frisk? Nej, jag skulle inte tro det...

Jag har en ätstörning; ätstörning utan närmare specifikation/UNS (som diagnosen heter på den tiden) men det är det ingen som fattar - inte ens jag själv. En ätstörning försvinner inte automatiskt för att en återfår normalvikt. Ätstörningar handlar till stor del om vad en tänker och gör - inte om hur ens kropp ser ut. Det hade jag behövt få veta; då hade jag kanske kunnat förstå varför jag kände mig så ”konstig” fastän jag var ”frisk”.

  • En ätstörning innebär inte alltid att den drabbade är underviktig.
  • 2/3 av alla som söker vård för ätstörningar har normalvikt eller övervikt.
  • Det går inte alltid att se på någon att hen är drabbad av en ätstörning.

Om FOMO och sömn

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa

Sömnproblem ökar bland unga människor mellan 15-24 år visar ny statistik från Socialstyrelsen. Till viss del beror ökningen på att vården i större utsträckning rapporterat in diagnostiserade sömnstörningar, men det som blir tydligt är dock att siffrorna dragit iväg för unga tjejer som nu är starkt överrepresenterade.

Användandet av sociala medier och stressen i fenomenet FOMO (fear of missing out) tros vara en betydande faktor. Många tjejer vittnar om att de aldrig lägger aldrig undan sin mobil i rädsla för att missa något och på så vis hamna utanför. Dag som natt har de ljudet på och många vaknar av aviseringar och kollar till exempel Instagram mitt i natten. Att detta stör nattsömnen är inte svårt att räkna ut. Dessutom kan de ”belönande” mekanismerna med utsöndring av dopamin (till exempel när en får många likes på en bild) påverka sömnen negativt ytterligare då dopaminet gör en piggare.

Det finns mycket att säga om sociala medier, både positivt och negativt, men hur vi än vänder och vrider på det så är det något som de flesta av oss använder idag. Jag är varken för eller emot, just av den anledningen; jag tycker att mycket är kul, bra och användbart med sociala medier, men ser givetvis också en hel del bekymmer såsom FOMO, utseendefixering, stress och så vidare.

Nu är ju inte jag ”ung tjej” längre, utan snarare kvinna mitt i livet (hjälp så vuxet!) men jag har egentligen tre starka ställningstaganden rörande det här:

  1. Om något stressar mer än det känns kul; minska på eller sluta med det helt ett tag. 
  2. Att låta något inskränka på den sömn en behöver är aldrig bra i längden och att stänga av ljudet på mobilen eller åtminstone på aviseringar från sociala medier är således en god idé! 
  3. Likaså är det bra att öva sig på att göra saker utan att blanda in sociala medier; att strunta i att lägga upp fotot från fikastunden, träningspasset, eller krogrundan ibland. Samt låta bli att kolla telefonen medan en utför aktiviteten. Lite Mindfulness i all enkelhet.
Hur känner du? Är sociala medier mest tillgång eller besvär för dig? 
 
Bild: pixabay.com
 

Källor: Socialstyrelsen, SVT, Wikipedia