ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Rehabträningens utmaningar (och hur de kan överkommas)

Kategori: Personligt, Träning och fysioterapi

Rehabträning är något som jag har fått bekanta mig med väldigt mycket de senaste åren, både som fysioterapeut och som patient. Nyligen har jag åter påbörjat en period med rehab för egen del, denna gång för min bäckensmärta. När jag kom hem från första besöket hos min duktiga fysioterapeut Mia, så hade en mängd tankar och känslor väckts (det är nyttigt att själv få vara patient ibland!) Mina funderingar rörde mestadels det som jag många gånger tidigare funderat över, nämligen utmaningen i att få rehabilitering att fungera optimalt. Det finns ju en hel del hinder att övervinna och här följer i grova drag de svårigheter som jag själv har identifierat genom åren:
  • Det är tråkigt
  • Det är lätt att ha för bråttom
  • Det är svårt att lyssna på kroppen "lagom mycket": Vissa blir rörelserädda/smärträdda och gör för lite, medan andra ständigt gör för mycket
  • Det är lätt att fastna i negativa tankar ("det kommer aldrig att bli bra" osv)
För att överkomma svårigheterna skulle jag säga att det är a och o att få adekvat stöd i sin träning, föreslagsvis av en fysioterapeut (alternativt kiropraktor eller naprapat) som har god kompetens inom diagnostik och träning för det besvärsområde du söker för. Att hitta en kunnig "coach" som kan guida dig är ett viktigt första steg då rehabträning ju inte riktigt är som annan träning, utan mer lik en medicinsk behandling där mycket hänger på "finliret".
 
Jag måste erkänna att jag nog aldrig träffat på någon patient som tyckt att rehabövningar varit något annat än ett nödvändigt ont! Det är ju oftast inte alls de där ("svåra", "tråkiga", "fåniga") rehabövningarna som en egentligen vill hålla på med, utan helt andra saker och träningen kan därför kännas menlös och banal. En bra fysioterapeut kan dock förklara varför övningarna är viktiga och hur de kommer att föra dig framåt, hen kan också lägga upp träningen på ett stimulerande sätt där naturlig stegring av träningen kommer i rättan tid (=superviktigt för motivationen att träningen ligger på rätt nivå!)
 
En bra fysioterapeut kan också hjälpa dig med verktyg för att lyssna på kroppen. Ett visst mått av smärta får ofta förekomma (OBS gäller inte alla åkommor!) och man kan då exempelvis använda sig av en smärtskala från 0-10 där smärtan under träning inte skall inte överstiga 5 och även bör gå över inom två timmar efter att träningen har utförts.
 
Sist men inte minst så är en bra fysioterapeut lyhörd och en god lyssnare som fångar upp eventuella orostankar. Att få ett bra bemötande, lugnande besked och stöd betyder otroligt mycket! Bara att få höra att kroppen har en fantastisk förmåga att läka är trösterikt och kan räcka för att dämpa de negativa tankarna (vilket i sig är viktigt för att rehabträningen skall ge ett positivt resultat).
 
img_1537 Har du själv genomgått någon form av rehabträning och hur upplevde du den? Känner du igen dig i de svårigheter som nämns här eller har du andra erfarenheter? Dela gärna med dig av din berättelse i kommentarsfältet!  

Att kunna njuta av originalet

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt

När jag hade problem med ätstörningar så läste jag i perioder extremt mycket kokböcker och recept. Det är ett rätt vanligt beteende bland ätstörningsdrabbade, för när kroppen nekas energi så är det svårt att tänka på annat än mat. De lockande matbilderna blev förbjudna drömmar, samtidigt som jag var på ständig jakt efter recept som min ätstörda hjärna skulle godkänna och som jag själv skulle kunna äta. Åtminstone efter "lite" anpassning det vill säga... Göra om. Ta bort. Ersätta. Göra "nyttigare". Mindre "farligt".
 
I takt med att ätstörningen växte sig starkare blev de tillåtna livsmedlen allt färre och livet allt mer begränsat. Det kan vara spännande, kul och bra att variera saker i matväg. Chokladbollar med dadlar istället för socker blev exempelvis jättegott och uppskattat julgodis i vintras (doppade i mörk choklad blev de helt underbara!) Det är dock viktigt för mig att inte "mat-modifierandet" får ta över, då det riskerar att trigga fram tankar om att vissa ätbara ting är "förbjudna" och/eller "onyttiga". Dessutom finns det så gott om livsmedel, maträtter, bakverk och så vidare som är vinnande klassiker precis som de är och jag saknade dem så otroligt mycket under åren då jag inte vågade äta dem!
 
Det är verkligen frihet och trygghet på en och samma gång att ha återtagit den vanliga maten ❤️ Dadelbollar är gott, men är jag sugen på vanliga chokladbollar så gör jag det. Båda är lika "ofarliga" för mig och ibland äter jag det ena och ibland det andra. Det är inte ohälsosamt, tvärtom: Det är balanserat och sunt. Och okomplicerat!
 
img_1294 Chokladbollar, originalet!

Åter och åter återhämtning

Kategori: Allmänt, Mammalivet, Personligt, Återhämtning

Varför är jag så insnöad på just återhämtning och allt som det står för? Jag skulle säga att svaret på frågan finns att hämta i mina svagheter. Jag må älska mys och vila (det är livet), men är (tyvärr) i grund och botten en ganska stressad person. Inuti mig bor en rastlös själ som vill skynda på, som vill att allt skall ske snabbt och effektivt, som har svårt att slappna av och vara i nuet. Jag får ständigt kämpa emot tankegångar som att det är dumt att skjuta upp saker och får ofta stoppa mig själv från det där "ska bara"-tänkandet.
 
De senaste åren (bättre sent än aldrig) har jag insett att om man aldrig skjuter något på framtiden så får man heller aldrig någon vila och reparation. Tyvärr innebär inte insikt att man automatiskt lever som man lär... Nej, jag är inte alltid ett bra föredöme utan trillar fortfarande dit ibland genom att falla för "lockelsen" att stressa. Med detta menar jag att jag liksom lurar mig själv att tro att jag klarar mer än jag egentligen gör (och det slutar sällan bra). Dock sker det allt mer sällan. Jag tror att begreppet återhämtning blivit så viktigt för mig för att jag har insett att just det är själva nyckeln till min hälsa.
 
Det är återhämtningen som skapar balansen som behövs för att jag inte ska hamna i onda stressmönster. Med en nyfödd bebis hemma så är det rätt svårt att få tillräcklig återhämtning, för till skillnad mot vad många tror så sover inte alla spädbarn hela tiden (och de kräver dessutom 100% av din uppmärksamhet när de är vakna). Det är därför lätt hänt att man vill passa på att göra "allt" när barnet väl sover. Vissa saker är förstås nödvändiga att få avklarade, men det gäller att inte lägga ribban för högt: Att hinna med att hänga tvätt och sedan sova eller vila en stund är bättre än att först hänga tvätt, sen diska, sen duscha, sen läsa mail, sen dammsuga, sen laga matlådor...
 
Ja ni fattar. Att se återhämtningen som en minst lika viktig aktivitet som något annat hjälper mig och jag vet att det är först när jag aktivt prioriterar återhämtningen som jag kan må bra.
 
img_1029 Jadå, ibland sover hon ❤️
 
PS. Glöm inte bort din återhämtning, för ingen är immun mot stressrelaterad ohälsa. Återhämtning är min hjärtefråga och något som alla behöver och i all välmening så tänker jag fortsätta tjata om det! Kram