ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Läsarfråga: ”Okej att träna under tillfrisknandet från en ätstörning?”

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi

Jag fick en tänkvärd läsarfråga från en mamma till ett tonårigt barn med ätstörning: 

”Hur är det med träning under tillfrisknandet från en ätstörning? Träningen är vad min 14-åring saknar mest. Hon kämpar på, går upp i vikt, har mindre ångest. Men saknar träning, särskilt sin fotboll. Vad anser du om träning under tillfrisknandet?”

Jag skulle säga att det beror på flera saker. Dels behöver den drabbade vara viktstabil och absolut inte ha ett BMI under 16 för att träningen inte ska vara direkt skadlig. Och så ska såklart andra fysiska parametrar än vikten vara stabila; blodtryck, puls, hjärta osv. En ätstörning handlar ju om så mycket mer än kroppsvikten och hur en mår fysiskt och psykiskt behöver inte synas utanpå. 

Sedan gäller det att se till att träningen inte utförs för att göra av med energi. Det behöver inte alls vara så att den drabbade försöker ”luras”, men ätstörningar är lömska och något som börjar som något positivt kan tas över av destruktiva tankar om en inte ser upp. Viktigt är också att den drabbade fortsätter att äta enligt plan och även ser till att äta mer de dagar träningen utförs.

Rätt använt kan träningen säkert fungera som en motivation att bli frisk, men det är inte helt okomplicerat att återinföra den. All tvångsmässighet kring träningen måste bannlysas. Det är A och O. Skynda långsamt och utvärdera på vägen. Och försök passa på att lägga grunden för att träna på ett sunt sätt där rörelseglädje står i centrum även i framtiden ❤️

Till 14-åringen: Testa att vara med på en fotbollsträning? Behöver inte vara med på hela första gången, bara prova lite. Fokus på gemenskapen och att ha roligt. Utvärdera hur det känns när du är med och tränar. Fundera över vad träningen ger dig och också på om den triggar några jobbiga känslor. Funkar det bra och känns kul så kan du göra om det och kanske börja vara med en gång i veckan, förutsatt att det går bra med maten. Försök vara ärlig mot dig själv, det vinner du på i längden ❤️

Bild: pixabay.com

Läsarfråga: ”Om du skulle starta behandlingshem, hur skulle upplägget vara?”

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Personligt, Träning och fysioterapi

Jag fick en väldigt spännande fråga för en tid sedan: ”Om du skulle starta behandlingshem*, hur skulle upplägget vara om du fick drömma fritt?”

(*för ätstörningar)

Jag har funderat och kommit fram till några saker som jag känner för och tror starkt på:

  • Individuell bedömning och upplägg - på riktigt! - ska vara A och O. Se individen och förstå att det finns lika många varianter av ätstörningar som det finns drabbade. 
  • Upplägget skall vara individuellt anpassat, men med grundstommen av det upplägg som finns i boken Mattillåtet
  • Samtliga behandlare skall ha gedigen kunskap om ätstörningar, oavsett om de är läkare, undersköterskor osv.
  • Alla slags ätstörningar skall behandlas! 
  • Behandlingen skall inte (bara) fokusera på vikt! 
  • Även för patienter med anorexia nervosa (där undervikten såklart måste behandlas) skall inte vikten vara enda parametern som utvärderas. 
  • Teamet kring patienten skall vara samstämmigt och ha regelbundna patientkonferenser.
  • Patienten skall vara involverad i sin egen behandling. 
  • Behandlingen skall gå under högkostnadsskyddet. 
  • Samtalsterapi skall vara del av behandlingen (förutsatt att patienten inte är alltför svältpåverkad, då får terapin sättas in i ett senare skede). 
  • Vården skall vara evidensbaserad så långt det är möjligt. (Det behövs mycket mer forskning på behandling av ätstörningar!)
  • God, vällagad mat skall bjudas. 
  • Hjälp att hantera träningstvång osv skall finnas. 
  • Möjlighet till stöd, vid ångest o dyl, skall alltid finnas nära till hands. 
  • Patienten skall inte släppas för tidigt. Uppföljningar gånger flera efter behandlingstidens avslut.
 
Bild: pixabay.com

Har jag missat något? Vad tycker du? ❤️

En avspännings-favorit

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Träning och fysioterapi, Återhämtning

Kroppskännedom och att ”vara i” kroppen ligger mig varmt om hjärtat. Den senaste tiden har jag dock för egen del inte känt mig särskilt ”grundad”. Det har varit ganska körigt då min lilla bebis sovit väldigt dåligt och jag har känt att jag inte hunnit med mig själv alls. Jag har dock varit tillräckligt närvarande i kroppen för att lägga märke till att jag behövt göra något åt stressen. Till exempel har jag noterat ovanan att spänna fötterna, speciellt den vänstra, på ett ofördelaktigt sätt. Liksom för att koncentrera mig när jag gör saker! Tyvärr gör det nog mer skada än nytta med helt onödiga spänningar. Jag har dessutom känt av min nacke och rygg - förmodligen för att stressen gör att jag lyfter och bär slarvigt, inte tänker på att aktivera magmusklerna och så vidare...

Min mamma har bott hos oss och avlastat den här veckan och då har jag bland annat passat på att göra en enkel progressiv avspänning dagligen. Såhär brukar jag göra den, både på mig själv och på mina patienter:

Ligg bekvämt på rygg. Se till att inga kläder sitter åt och att du inte fryser. Bestäm själv om du vill ha ögonen stängda eller öppna. Du kommer nu att få gå igenom hela kroppens muskelgrupper i tur och ordning, från benen ända upp till ansiktet. Tänk på att avspänningsfasen bör vara minst dubbelt så lång jämfört med muskelspänningen.

  • Börja med att böja upp båda fötterna i fotlederna, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger.
  • Böj sedan fötterna neråt, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger.
  • Spänn framsidan av låren genom att pressa ner knävecken i underlaget, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger.
  • Pressa benens insidor mot varandra, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Knip med skinkorna, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Pressa försiktigt ner svanken mot underlaget. Upprepa tre gånger. 
  • Pressa ner båda armarna i underlaget, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Böj armarna (biceps), spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Knyt händerna, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Dra försiktigt in hakan så att nacken rätas ut. Upprepa tre gånger. 
  • Rynka pannan (tänk: "förvånad"), spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Knip ihop ögonen, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Bit försiktigt ihop käkarna, spänn - och slappna av. Upprepa tre gånger. 
  • Ligg kvar en stund och fokusera på avspänning och lugn. Notera om det känns någon skillnad i kroppen jämfört med när du la dig ner.

Progressiv avspänning, att försiktigt spänna musklerna och sedan slappna av, är en favorit hos mig. Det brukar funka bra på mig när jag är uppe i varv och för mycket ”uppe i huvudet” och många av mina patienter brukar också gilla den just för att den är så fysisk (hjälper knoppen via kroppen liksom) och enkel att göra.

PS. Avspänning används ofta som behandling vid stress och ångest. Det kan dock vara bra att känna till att det kan utlösa mycket känslor. Att exempelvis bli väldigt ledsen när en slappnar av är inget konstigt, men känner du att du behöver stöd i att närma dig kroppen är det kanske bättre att ta stöd av en fysioterapeut eller liknande som kan hjälpa dig att börja på en lämplig nivå ❤️