ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Behövs en ny benämning för det vi kallar ortorexi?

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Genom mitt Facebook-flöde såg jag nyligen hur KÄTS - Kunskapscenter för ätstörningar mer eller mindre ratar begreppet ortorexi i inlägget: "Oklarheter och sanningar om Ortorexi". Där berättas bland annat om hur benämningen ortorexi egentligen inte har något med vare sig ätstörningar eller träningsmani att göra och att det bara är vi i Sverige som använder begreppet ortorexi som vi gör. För mig blir det lite otydligt vad meningen är att gå ut med den här informationen. Det vi menar när vi säger ortorexi är ju i högsta grad en sjukdom, en ätstörning och ett tillstånd som även handlar mycket om (över-)träning. Det finns idag ingen bättre benämning på tillståndet, så om det vi kallar för ortorexi inte längre får kallas det så kanske det behövs ett nytt begrepp? Eller så fortsätter vi helt enkelt att använda termen ortorexi samtidigt som vi ser till att en gång för alla ge diagnosen en tydlig (svensk) definition? I boken "Ortorexi - fixering vid mat och träning" skriven av hälsovetaren Yvonne Lin och idrottsforskaren Anatoli Grigorenko, definieras ortorexi som:
"En fixering vid nyttiga livsmedel i kombination med extremt stora träningsmängder"
Jag tycker att den definitionen ger en ganska klar, om än något grov, beskrivning av tillståndet. Vad tycker du? tape-403593_640 kettle-bell-592905__180   Bilder från http://pixabay.com/    

Fort men fel

Kategori: Allmänt, Personligt, Återhämtning

Jag kan göra allt. Jo faktiskt, jag är Superwoman. Jag kan pressa mig själv till mycket. Det går alltid att klämma in en extra uppgift för dagen! Jag yr fram som en virvelvind och lämnar efter mig ett moln av stress. Kanske känner mig lite duktig då? (Är det en bedrift att stressa?) Klart jag kan hålla på sådär (åtminstone ett tag - ingen är immun mot stressrelaterad ohälsa!) men det handlar inte om att faktiskt kunna, utan om vem jag blir när jag lever så. För mycket stress blir min kryptonit och kryptoniten gör mig trött, ledsen och j-ligt otrevlig. Och den där effektiviteten blir förresten sällan ens effektiv. Jag glömmer saker i brådskan. Slår i tårna i dörrkarmen för att jag far fram som en idiot. Börjar på hundra småprojekt samtidigt och slutför dem inte. Spiller ut en förpackning ris när jag tar ner den från hyllan för att jag rörde om i grytan med andra handen. Och. Så. Vidare. Lösningar?
  • Prioritera återhämtningen (det är min lösning på ALLT ;-) )
  • Inte alltid säga ja/våga säga nej
  • Göra en sak i taget
  • Försöka hitta smarta lösningar
  • Undvika "perfektfällan"
  Härmed påminner jag mig själv om ovanstående och om att jag faktiskt vill leva som jag lär. Jag vill inte vara Superwoman, jag vill må bra. Nu: ÅTERHÄMTNING!   stress-391654__180     Bild från http://pixabay.com/

Kanelbulle-recensenten, del 9

Kategori: Allmänt, Livets goda, Personligt

Är nyss hemkommen från mycket trevligt musikcafé med kören på mitt jobb. Vi hade bjudit in vänner och anhöriga till en liten konsert och sedan åt vi en enklare middag tillsammans bestående av pajer och sallad. Efter middagen sjöng vi några fler sånger och sedan bjöds det hembakt med kaffe. Jag blev naturligtvis överförtjust när det visade sig att min kollega Ullis hade bakat kanelbullar - de måste ju givetvis recenseras! :-D Och bullarna var faktiskt underbara! Fantastiskt färska, perfekt konsistens (inte för kompakta eller för luftiga), lagom stora, lagom med pärlsocker och dessutom var de sjukt snygga! Bullarna får 4 kanelstänger av 5 möjliga. Det enda - och då menar jag det enda - som drar ner betyget är att det var lite för lite av den goda fyllningen.

IMG_20150527_183629Mycket trevliga bullar

Lite dumt att recensera hembakta bullar då det blir svårare för er som läser att komma över dem, men jakten på goda kanelbullar måste bedrivas på bred front ;-) Nästa gång får det bli en kondis-bulle! Fortsättning följer....