ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Självkänsla och rörelseglädje - viktiga komponenter i ungas hälsa

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

  • Svenska barn rör sig för lite
  • Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga
Ovanstående punkter är två - samexisterande - problem för den svenska folkhälsan. Just det, samexisterande. Vi som jobbar för hållbar hälsa och sunda ideal kan dock få höra att det inte tillhör "de riktiga problemen" när vi tar upp företeelser som retuschering av modebilder eller vill diskutera hur vi kan förebygga ätstörningar. "Barnfetma! Det är ett verkligt problem!" kan det låta. Och varje gång suckar jag ännu lite djupare inombords och tänker att vi har så långt kvar...
 
Hur kan så många inte fatta någonting? Vad i att arbeta mot exempelvis ätstörningar och skev självbild utgör ett hot mot ungas hälsa? Finns det på allvar någon som tror att ouppnåeliga skönhetsideal, bantningsreklam och träningshets i sociala medier för med sig något bra? "Vi måste satsa på att komma till rätta med de riktiga problemen!" ekar det gång på gång och jag undrar på riktigt vad som är så svårt att förstå. Arbetet med att få unga att röra sig mer är enormt viktigt, likaså är det oerhört viktigt att arbeta med barn och ungas psykiska hälsa. Det existerar alltså inget motsatsförhållande mellan de här två frågorna. Och:
 
 
Att barn och unga rör sig för lite botas INTE av trenddieter, hälsoextremism, retuscherade kroppar, träningshets eller orealistiska skönhetsideal!
 
Att verka för att våra unga mår bättre, psykiskt och fysiskt, är något som jag brinner för, både som fysioterapeut och medmänniska. Följande punkter är exempel på åtgärder som jag skulle hoppas att det lades resurser på i en snar framtid:
  • Arbetet med ungas självkänsla (föreläsningar och mentorskap, sunda förebilder, litteratur osv)
  • Minska intaget av läskedrycker (svårt, men viktigt)
  • Matlagning från grunden, att hitta matglädje och få ökad kunskap om vad som är en bra måltidsordning (hur ser hemkunskapsundervisningen ut idag? Hur ser det ut hemma?)
  • Ätande i lugna miljöer där signaler för hunger och mättnad är lättare att tolka (hur ser det ut i skolmatsalarna idag? Hur ser det ut hemma?)
  • Utökade idrottslektioner i skolan (med fokus på rörelseglädje!)
  • Möjlighet till fysisk aktivitet utan utseendefixering och elitism (exempelvis dansprojektet och "after school"-fotboll!) efter skoltid.
  • Se över skolgårdar och andra miljöer där unga vistas och se till att de bjuder in till fysisk aktivitet och rörelseglädje!
 
 Vad tycker du?  

Låt dig inspireras av de allra yngsta

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Mammalivet, Personligt

Tänk om vi kunde behandla oss själva, våra kroppar och sinnen som det lilla barnet gör: Tänk om vi kunde äta med glädje och nyfikenhet; för att vi är hungriga, för att det är gott och för att vi vill orka upptäcka världen. ❤️ Tänk om vi inte ständigt kuvade våra känslor; tänk om vi tillät oss att vara arga när vi var ARGA eller fick skratta ohämmat när vi kände för det. ❤️ Tänk om det var okej att vara självisk då och då; ja inte bara okej, utan självklart att vi fick lov tänka på oss själva. ❤️ Tänk om vi vågade oss på att försöka göra det vi drömde om, utan att stoppas av begränsande tankar.
 
 
Det finns något ursprungligt i oss, det har verkligen slagit mig sedan jag fick barn. Vi har generellt sådana fantastiska basala resurser med oss från födseln. Tänk om vi kunde ta dem till vara. ❤️    

En ätstörning förstör alltid, oavsett diagnos

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Ätstörningar kan bli till livshotande tillstånd, så allvarliga att personen som är drabbad behöver vård dygnet runt. Och det är naturligtvis hemskt, ja fruktansvärt, att det kan gå så illa. Bilden av en extremt avmagrad patient, kanske inlagd på vårdavdelning, är dock i stort sett den enda som lyfts fram när det talas om ätstörningar. Jag känner att det är viktigt att belysa att det inte alltid ser ut så MEN att ätstörningar alltid förstör för den drabbade, även när de förekommer i mildare former än nyss nämnda, eller i helt andra former för den delen.
 
Oavsett diagnos, gradskillnader och skillnader så gör en ätstörning alltid livet sämre för den som är drabbad. Att leva med en ätstörning är som att ha ett grått filter över sina dagar där inget är riktigt roligt eller inspirerande. Orken finns inte där, inte heller lusten. Istället finns gott om ångest, stress och oro. Ätstörningar vet verkligen att förstöra tillvaron:
 
Ätstörningen får dig att ogilla överraskningar Ätstörningen gör att du inte orkar umgås
Ätstörningen tar bort din humor
Ätstörningen hindrar dig från att göra sådant som du egentligen gillar
Ätstörningen gör det svårt för dig att ta beslut Ätstörningen gör dig skör och ledsen
Ätstörningen tar bort glimten i ögat
Ätstörningen gör det svårt för dig att tänka
Ätstörningen gör att du sårar dem som står dig närmast
Ätstörningen hindrar dig från att leva ditt liv till fullo
 
Och så vidare, och så vidare... 😢
 
 
Ett liv utan ätstörningen är alltid bättre, oavsett vad de osunda tankarna må vilja få dig att tro. Att ha en ätstörning skulle faktiskt  på många sätt kunna liknas vid att leva med någon som misshandlar en... Och med det sagt: Lämna den relationen så snart du kan, du är värd så mycket bättre och det kan bli farligt för dig om du stannar kvar ❤️